Drömmaren Janne Andersson

Läser Janne Anderssons nya bok ”Att bygga ett lag” i jakt på begreppen ”naiv” och ”luftslott”. Det verkar vara en utomordentlig ledarskapsbok med många exempel från Alets IF:s främste målskytt genom tiderna.

Jag tror det sitter i än – drömmen om den offensiva fotbollens överlägsenhet. Trots 35 + pragmatiska tränarsäsonger. 

När jag ser Sverige tappa klart mot Kroatien och Portugal tänker jag på ett namn som dyker upp även i boken – ”Bengan” Johansson som satte stopp för alla ”hedersamma förluster” i svensk handboll. Som ivrig älskare av svensk herrbasket har jag matats med sådana i ett halvt sekel. 

De båda storlagen skapar chanser, tar ledningen och försöker spela av matchen. Portugal var mycket mer effektiva i det än Kroatien som dessutom hade ett överraskande dåligt försvarsspel. Det var landskamper helt på motståndarnas villkor och Sverige sålde sig för drömmen om att föra spelet och göra mål. 

Emellanåt såg det ganska hyggligt ut – mittfältet är, speciellt med Forsberg centralt, tekniskt och framåtlutat. Men ju mer bollinnehav och offensiv desto mer beroende blir Sverige av en snabb mittback. Man kan säga mycket om Pontus Jansson men snabb är han inte. Han är en idealisk spelare i det lågt liggande Sverige som inte spelade mot varken Kroatien eller Portugal. 

Jag tror att bakom Janne Anderssons rätt anmärkningsvärda ”makeover” ligger den här gamla drömmen om mål. En gång skyttekung alltid skyttekung. Som tränare har han tvingats tämja den här lusten i många decennier – när han nu påbörjat sin sista fyraårsperiod som fotbollstränare vill han äntligen få utlopp för den lusten och bygga ett lag med offensiva spel. Men det saknas även en skyttekung…

Jag tycker mycket om Janne Andersson och hoppas han lyckas men utan en fantastisk central Forsberg, en skyttekung och en snabb mittback är jag rädd att drömmen förblir en dröm.