Rättvist?

Franz Brorssons sjukdom räddade MFF. Det är ett sätt att se HIF-förlusten på Olympia. Tränare Jon Dahl Tomassons favoritförvarare hade inte återhämtat sig efter orubricerad tvåveckors sjukdom, Lasse Nielsen fick chansen och hans uppoffrande blockeringar med klack och helkropp styrde de farligaste avsluten över. När Brorsson väl kom in höll han på att ge HIF en kvittering med en alltför svag bakåtpassning. 

Vi är många som inte riktigt förstår JDT:s satsning på Brorsson men svaret ges säkert, med tiden. 

Två andra, i mitt tycke, oförklarliga moment kom att avgöra det 117:e skånederbyt i allsvenskan. När HIF tidigt i matchen har en fin omställning fick Timossi bollen på högerkanten, avancerade, hade tid att se hur en lagkamrat gick på första stolpen och drog med sig de tre MFF-försvararna medan tre andra lagkamrater gick på bortre. Där de var helt rena. Timossi valde slå inlägget mot första där AC nickade det till hörna. 

Jag har tidigare på säsongen kritiserat Ravy Tsouka för hans brist på ”offsidesinne”. Att han ofta ligger fel, inte värderar rätt. Efter cirka tio matcher på bänken tvingade HIF:s mittbackskris honom till comeback i startelvan och han löste den offsiden som Martin Olsson och Adam Eriksson trodde sig använda. Med tre meter, i eget straffområde. De två Dplay-kommentatorerna upprepade gång på gång hur briljant Rakips lyftning var men det är ingen konst att vara genial när en av motståndarna inte spelar med offside.  Varför de två experterna över huvud taget inte nämner offsidehaveristen vet jag inte – oförklarligt även det. Kanske har det gått ut order om att Dplay bara ska se det positiva i allsvenskan och inte kritisera?

HIF gjorde en bra match men uddlösheten är förödande. Man kom ofta in i boxen men vann inte en enda offensiv nickduell. Det tog alltför lång tid att komma till avslut och när man väl gjorde det så var Nielsen i vägen. Spelmässigt plockande man bort AC och hade spårat upp MFF:s defensiva svagheter: bakom Knudsen och Erik Larssons utsatthet. Bra, men inte tillräckligt bra. 

MFF gjorde vad som krävdes, absolut inget mer. Det var en seger (före Segern på söndag) som bara skulle arbetas ihop, packas ned och forslas hem. Det fanns hela tiden an känsla av att ifall HIF kvitterat fanns en ytterligare växel. Kanske var 0-1, efter 3-1-vinsten mot IFK Göteborg, en liten förmildrande seger i den bottenstrid som kan komma att avgöras av målskillnad. För det är ingen tvekan om att MFF vill ha kvar HIF i allsvenskan. Fast inte till varje pris.