Målens värdeminskning

Det råder målinflation. Speciellt internationellt. Tisdagens Champions Leauge-kväll bjöd 35 mål på 8 matcher. I gårdagskvällens Europa League var det endast i 7 av 24 matcher som inte ena laget gjorde minst 3 mål. Sammanlagt 94 mål, nästan 4 per match. Något liknande kommer säkert nästa veckas Nations League att bjuda på.

Det är inte kul. Jag gillar se mål men inte den här hösten. Det känns som målen är alltför billiga, enkla och simpla. De har liksom förlorat i värde. Jag vill ifrågasätta hela jippot. När alla länder stänger gränserna – varför är det nödvändigt att spela halvdåliga internationella fotbollsmatcher?  Jo jag vet – det är ekonomi och underhållning men det känns inte bra. Mår de så hårt drabbade Bergamoborna bättre av att deras blåsvarta lag förlorar 0-5 hemma?

Den huvudsakliga förklaringen till kvalitetssänkningen, och därmed alla målen är självklart den nya andra vågen av Covid-19. Den har drabbat många av de grupper som klarade sig i våras – typ fotbollsspelare, statsministrar, fotbollstränare e t c.  En del av de ojämna matcherna kan tillskrivas att lagen spelar med många reserver, ibland ungdomsspelare. Dynamo Kievs 18-årige målvakt räddade flera givna mål på Camp Nou. Kunde varit fyra, fem mål efter en kvart men då Barça slutade spela hade det relativa ungdomslaget kunnat kvittera i matchens slutskede. 

Att vissa lag drabbas hårdare än andra har förmodligen med graden av professionalitet att göra. De megastora klubbarna verkar fått de anställda stjärnorna att förstå vikten av att inte ta risker och smittas. De har dessutom bredare trupper. Mindre klubbar har inte en lika ansvarsfull, homogen samling spelare. Till exempel är ukrainska lag som Sjachtar och Dynamo verkligen hårt drabbade.

En annan förklaring är bristen på publik. Med 60 000 grönvita fanatiker hade inte Celtic förlorat 4-1 mot Sparta Prag på ”Paradise”. Milan hade inte förlorat 3-0 på San Siro mot Lille. Även AEK Aten vann 4-1 borta och Benfica var nära att förlora hemma mot Rangers men gjorde 3-3 på tilläggstid.  En sak som publiken tillför är allvar och moral. Fiktivt allvar men ändå – det är en absolut nödvändig del av den romantiska berättelsen om bra fotboll. Nu falnar fiktionen…

CL och EL ska vara det bästa av det bästa. Jag har en stark känsla av att många lag inte går in ett hundra procent den här hösten. Speciellt ifall man leder eller ligger under 2-0. Det finns en likgiltighet som gränsar till lätt uppgivenhet i vissa ben, även på planen. Det spelar säkert in att det finns viktigare saker att bekymra sig om.  Kanske är det också känslan av att resa utomlands som påverkar spelarna, får matcherna att framstå som en aning artificiella och overkliga. 

Jag känner till och med sympati för spelarna och klubbarna – det är bara det att matcherna inte längre känns lika angelägna och attraktiva längre. Och så är det extra synd om målvakterna….