Anel blir ”svensk” igen?

Anel Ahmedhodzic framstår alltmer som inte enbart ett av de största löftena i svensk fotboll på 2000-talet utan även som en klok, och självständig, ung man. 

Malmöpågens val av landslag tidigt i höstas gjorde mig lite ledsen, speciellt som motivet sades vara att han tillbringat så många fina somrar i landet. Det var inte svårt att fatta att det var en dominant fadersfigur och släkt som påverkade valet av Bosnien. Jag skrev om det men valde att inte publicera för det är så pass personligt – Anel är en vuxen man som fattar sina egna beslut och jag kan mycket väl förstå att det bosniska blodet och stoltheten över självständigheten även här väger tungt. 

Så händer två saker inom några dagar som göra att allt plötsligt måste omprövas. 

Fadern går ut och tar heder och ära av Anels agent och indirekt även av sonens klubb. Varvid Anel helt tar avstånd från fadern hot och förtal. Offentligt.

Tre dagar senare tackar Anel nej till de kommande bosniska landskamperna med hänvisning till Covid-19-smittan i Malmö FF. Varvid förbundet, enligt Fotbollskanalen, hotar straffa och stänga av honom. 

Varför behandlar man sin största talang på det viset? Varför bränna broar offentligt till den som är tänkt att leda Bosniens landslagsfotboll de kommande 10-12 åren? 

Det enda skälet jag kan se är att Bosnien är rädda att Anel tänker lämna dem och byta tillbaka till Sverige som landslagsland. Det kan han nämligen. 

Gränsen går vid tre tävlingsmatcher i seniorlandslag. Anel har startat två och suttit på bänken i en.    

Fortsättning följer.