Covid-19 kampen 19:30/Januarilandslaget i november

Jag förstår att förbunden behöver de pengar som indirekt TV-tittare och förlorarna hos spelbolagen betalar. Sådana är betingelserna för all elitfotboll idag. Sådant är vårt samhälle. Samtidigt tycker jag att fotboll på den här nivån är så pass kommersialiserad att den snarare är en underhållningsindustri än sport. De tomma läktarna förstärker intrycket av en isolerad produktion av fotboll utan någon som helst samhällsnytta. Att spelarna skadas och efter karriären kostar samhället stora summor vad gäller förtidspension, specialistvård e t c tas inte med. Inte heller de negativa konsekvenserna av en aggressiv supporterkultur. Inte att AIK hjälper till att tvätta knarkpengar genom skumma transfers och sponsorer. Och att de som alltid kommer undan. Kanske för att de och grannen i Solna av många alltid upplevts som i stort sätt samma sak – två storheter, en symbol för mygel, korruption och oegentligheter.  

Elitfotbollen känns i bästa fall meningslös. Samtidigt njuter jag av den. I alla fall ibland, åtminstone av allsvenskan. Där finns fortfarande en kontakt med verkligheten. Flera klubbar driver ambitiösa samhällsprojekt. Champions League känns däremot just nu endast vulgär och patetisk. Liksom all landslagsverksamhet. Vi stänger gränserna förutom för de fiktiva närmast löjeväckande fotsoldaterna i nationalismens tjänst. 

Att skramla ihop 19 unga svenska män och åka till Danmark för att få ut pengar till överlöner och ofattbar lyx är väl kanske OK men ska i så fall samma förbund ha ersättning av staten för att ”business” backar under pandemin? Hur är det med casinon och spelbolag – får de också skattemedel för att inte förlora alltför mycket pengar på de förlorare som helt enkelt inte har pengar längre? Samtidigt som en rapport varnar för att spelandet och spelmissbruket ökat under pandemin.

Jag tycker Covid-19 blottlägger de allra sämsta sidorna av elitfotbollen.