Den störste talangen genom tiderna

Det är orättvist att jämföra spelare från olika generationer. Pele gjorde visserligen över 1000 mål men inte så mycket mer. Aldrig har brasilianska målställningar varit större än då militärjuntan och total korruption fick folket att lämna Kristus kyrka för Maracana. Hur bra var han egentligen, och hur bra kunde han blivit ifall han fått spela i Barça – ifall han inte ständigt varit nedsparkad och tvingats spela halvskadad och inte blivit tunnlad av myten om sig själv?  

Johan Cruyff hade allting i kroppen, inklusive en massa nikotin. I fall han orkat springa lite mer hade hans enorma talang gett ett än mer fantastiskt avtryck. Kanske var han större och mer betydelsefull som tränare än som spelare?

Så Messi och den i dag för alltid utbytte Maradona. Messi har haft allting givet, skyddats av domare och en tid då man insett att alla, även motståndarna, tjänade långsiktigt på Messis otvetydliga genialitet. För Maradona var det tvärtom. Hans personlighet och hans omgivning, både på plan och utanför var ständigt en karriärhotande knätackling. Hans dribblingsraider blev allt längre, krångligare och självutplånande. En av de värsta illdåden var idén att göra honom till tränare. Hans förstånd för fotboll satt i de misshandlade fötterna. Hans intelligens med bollen, hans talang, var utan tvekan större än någon annans. Hurvida han var bäst: vem vet, vem bryr sig, egentligen?   

En annan men mindre känd sida av Maradona var hans alltför stora hjärta. Det som så många utnyttjade på olika sätt. Den finaste historien om Maradona är den som Jorge Valdano berättade i ett morgonprogram, en Tertulia i spanska TVE för snart 30 år sedan.  

Efter att Maradona gjort världens vackraste mål genom tiderna kom Argentina tillbaka till omklädningsrummet. Stämningen var hög, sång och skrålande blandades med skrik och skadeglada skratt. Men Maradona firade inte. Istället gick han omedelbart fram till sin forwardskollega och innan Jorge han uttrycka sin enorma beundran bad Maradona, med vemodig röst, om förlåtelse. Jorge blev helt komplex: ”vad menar du, vadå förlåt?”

”Jo, jag skulle ju ha passat dig, du var helt fri men varje gång jag skulle göra det dök det en upp ny ”inglese ”. Så jag fick dra en till, och en till och sedan när jag rundat Shilton var det ju alltför sent. Förlåt mig Jorge…  

Världens vackraste mål är alltså en misslyckad passning. Tack ”El Pibe”!