Sir Alex-syndromet

När managern lämnade efter drygt 22 framgångsrika säsonger föll laget ihop. Det berodde inte så mycket på tränarna som kom efteråt, Moyes, van Gaal, Mourinho och Solkjear som på hur klubben hanterade det beroende (taktiskt, psykiskt och maktfördelningen) som många identiska säsonger skapat. Strukturerna föll samman, vissa snabbt, andra gav vika först efter några säsonger. Att träna en av världens största klubbar blev plötsligt mindre attraktivt, klubben tvingades rekrytera personer som inte fyllde kravbilden. Som desperation köpte fel spelare, alltför dyrt.  

Det som hände i Manchester United verkar nu ske i klubben de slog i EL-kvartsfinalen på sensommaren: FC Köpenhamn. Danskarnas främsta prestation någonsin blev början på fallet från fotbollsparnassen. 

En vanlig säsong hade den inte speciellt fotbollsinitierade bolagsstyrelse som äger FCK kunnat nöja sig med att man inte vann ligan säsongen före och slogs ut i sista EL-kvalmatchen, trots 30 avslut. Men bolagsstyrelsen tyckte att en klubb som nästan slår ut Man United måste höja målsättningen. Alltså ringde en av styrelsemedlemmarna upp klubbens tränare sedan 12 år tillbaka (i två perioder) och avslutade samarbetet på 15-20 sekunder (”frågor på det?….”).

Det är lätt att förstå Ståle Solbakkens bitterhet. Den kom i förra helgen att ta sig ganska hårda och hätska uttryck i en lång TV-intervju. Bland annat blev den ende fotbollserfarne i styrelsen:, den mycket sympatiske klubbikonen William Kvist, idiotförklarad av en man, vän och chef han arbetat vid sidan av i 15 år. 

Klubben tillsatte akademichefen som t f  huvudtränare och började förlora matcher mot lag FCK:s heder, självbild och ekonomi helt enkelt inte tåler att tappa mot. Efter tre veckor presenterade man så äntligen en ersättare; en erkänt duktig, dansk tränare som i övrigt inte fyllde kravbilden. 

Jess Thorup gick ”all in” i första matchen, borta mot mästarna, uppstickarna från ”Provisen”, FC Midtjylland. Ståles ”sosse-aktiga” 4-4-2 blev 3-4-3 och en del spelare hamnade på ovana, eller helt nya positioner, efter tre eller fyra träningspass. Svenske vänsterbacken Pierre Bengtsson petades i första matchen och fick 65 minuter som wingback i andra. 

Ett desorienterat FCK blev utspelade, förlorade 4-0 och fick för tredje matchen i rad en spelare frustrationsutvisad. 

I måndags var det hemmadebut mot ett litet notoriskt bottenlag. Återigen 3-4-3 och återigen spelare som inte riktigt förstår var på banan de ska befinna sig i varje givet ögonblick. Man springer alltför lite, man springer alltför mycket, förväntar sig att lagkamraterna ska ta initiativ och spelar hellre bollen ifrån sig än att riskera tappa den. 

De tre erfarna mittbackarna ser plötsligt väldigt rädda och osäkra ut. De fattar fel beslut och framförallt har de inget understöd. FCK har alltid varit bra på at försvara och nu spelar man med tre osynkade, äldre mittförsvarare utan balansspelare och defensiv mittfältare.  När passningsnavet är skadat har Thorup prövat två olika duktiga bollspelare i rollen som båda inte enbart misslyckats utan inte heller förstått rollens premisser, senast en 18-årig slovensk debutant som tyder på att Thorup antingen har hybris eller är smått galen. Randers slog om och fick 3 mot 3 eller till och med 4 och 5 mot 3-omställningar matchen igenom. ”Kalle Johnsson” som är Karl-Johan Johnssons danska artistnamn räddade än en gång FCK från ett än större nederlag ( men även han fick kritik, oförtjänt kritik). Den här gången stannade det vid en 2-1-förlust. Men det sved och det gör ont och det kommer troligtvis inte gå över. Förr eller senare kommer FCK börja vinna igen, tränarna och spelarnas kvalité är så hög men jag är övertygad om att det kommer ta flera säsonger innan man åter är ”FCK” och prenumererar på inhemska titlar och EL-spel. 

Kanske var det vetskapen om risken för just detta som fick Jon Dahl Tomasson att tacka nej?    

Ps FCK möter Sønderjyske borta på söndag eftermiddag. För 50 :- får man både se matchen på storskärm i Parken och en gratis pilsner. Ännu på lördagsmorgonen fanns många av de 500 biljetterna kvar…    


About this entry