VAR – är det värt det?

Tre ting irriterar mig med VAR. Det ena är IRL-domare med komplicerad självbild som vägrar korrigera uppenbart felaktiga domslut. Det andra är tiden, den tredje den förfärliga millimeter- rättvisan.  

Jag kan förstå i fall enstaka straffsituationer kan dra ut på tiden eftersom VAR-rummet vill framstå som lika absoluta (och absurt) rättvist som vid offsidebedömningar. Ändå borde det gå snabbare i de ligor som nu använt VAR i flera säsonger. Det gör det inte. 

Svensk fotboll borde införa VAR, ifall kompetensen finns. Den här säsongen har den saknats på plan så jag är osäker på ifall VAR reducerar misstagen eller bara ger dåliga domslut en falsk legitimitet? 

Jag följer danska ligan lite – detta är första VAR-säsongen och det går ”inte så godt”. Köpenhamnsderbyt Brøndby – Lyngby innehöll två fullständigt felaktiga VAR-beslut. 

Först gick Lyngby miste om en s o l k l a r straff. Sedan fick Brøndby ett mål som var allra minst tre, fyra decimeter offside. Vi snackar alltså inte om tånaglar och utsträckta tungor utan om en otvetydlig bit ben. Det drogs ingen linje i TV-sändningen men alla var överens – utom VAR-domaren som troligtvis varit på julefrukost. Nu hade kanske Lyngby ändå inte tagit poäng men om vi inte kan lita på VAR – VAD ska ni med det till?  

Jo, en sista Anti-VAR aspekt. På skärmen kan VAR-minuterna förefalla lite som en kollektiv spänningsförhöjare, som frågetävlingar i TV eller där deltagare ska röstas ut eller in. Momentet blir utdragen, men inte helt utan spänning. 

För oss på läktaren blir däremot VAR outhärdlig. Det vevas inga repriser, vi bara väntar och väntar och väntar. Våra ångest eller glädjeskrik har abrupt stoppats och kommer bara följas av ett sent ”jaha” fullt av missmod eller konstaterad, självklar rättvisa. I bästa fall kan man andas ut. Så ska inte fotboll behöva vara. 

VAR bryter fiktionen. VAR ger en känsla av alltför tidig utlösning, fast tvärtom. Ibland är det bättre att inte komma alls än att komma så fel och förstöra den innerliga upplevelsen.  Av fotboll.

Ps Med VAR och dess elektronikrättvisa hade Hammarby kanske gjort ett mål. De hade garanterat också fått Paulinho utvisad för en armbåge på mittplan mot Linus Wahlqvist. I mitten av första halvlek. Kan inte låta bli att associera Paulinho med stolthet och ofattbar enfald. Grattis Hammarby!