34-årige Oliver och 23-årige Ousmane – en jämförelse

Han får numera endast några ströminuter då och då. Fram till i går afton exakt 47 i ligan och 48 minuter i CL. Men han avgjorde borta på tilläggstid i förra inhoppet, mot Rennes, så han fick chansen från start, borta mot Sevilla. Och gjorde fyra! Fyra avancerade strutar. Oliver Giroud är Timo Werners absoluta motsats.

Ousame Dembélé köptes för 1,3 miljarder SEK och symboliserar på många sätt den odugliga, oansvariga ledningen Barça haft de senaste säsongerna. Han får mer speltid än Giroud men är i grunden en inhoppare vars kvalitéer är a. maxlöpningar och b. ryck/explosivitet de första tre meterna. Hans mest framträdande drag i azulgrana har dock det dåliga självförtroendet och det taskiga kroppsspåket  varit. Oavsett om friläget hamnat på läktaren eller i krysset så har huvudet varit sänkt och axlarna uppdragna. Ryggen allt annat än rak.   

Mot Ferenvaros får han en lite annorlunda roll när Barça luftar hela bänken och ändå är löjligt överlägsna. Han har mycket boll, blir passningsnav 35 meter från målet och gör en hel del saker bra. Framförallt så springer han. I andra har han tre chanser där han bara löper rakt igenom en högtstående backlinje, kommer ensam med målvakten och missar ganska grovt – varje gång. Visst, han slår in en straff till slutresultatet i första halvlek men han har väldiga brister vid frilägen. Han kommer fortsätta få mycket speltid och Barça hoppas han ska göra många mål så de kan få igen merparten av de 1,3 miljarderna. Men Ousame Dembélé är en ganska begränsad fotbollspelare, vid 23 års ålder. Efter drygt tre säsonger i Barça.  22 mål på 84 matcher är inte mycket med tanke på den miljö han verkar i. Han framstår allt mer som en halvbra imitation av MBappé.

Arsenal sparkade ut Giroud för snart tre år sedan. Mot en åttondeldel av vad Dembélé kostade. 34-åringen slår också en straff till slutresultatet. En väldigt bra straff för övrigt. Framförallt är det de tre andra målen som imponerar. En perfekt nicktouch, vid straffpunkten. En utmärkt löpning i straffområdet som fullkomligas med en chip plus då ettan som är ren klass. 

Han löper återigen rätt i straffområdet, får bollen och lyckas inte enbart stoppa löpningen utan även vända upp och trä in bollen med vänstran i bortre. Han gör det för att han är fysiskt överlägsen motståndarna, i ett vanligtvis väldigt defensivt starkt, ungt Sevilla. Giroud har så bra balans att han kan putta över bollen från högra foten och med enbart ett kort litet steg så att den plötsligt ligger framför vänster bredsida. I en och samma rörelse. Han är egentligen fortfarande på väg ner mot kortlinjen med kroppen men fördelar om vikten och tyngdpunkten så han kan nästan halvliggande åt höger sida smeka in den med vänster fot. DET är vackert!  Det är forwardsutveckling i mogen ålder.

Jag trodde Giroud var passé redan för tre, fyra år sedan men han har, liksom Zlatan, visat att äldre kloka forwards som tar hand om sin kropp vaskar fram ett par extra säsonger i den. Just av den anledningen att snabbhet och explosivitet blir allt mindre värd ju närmare boxen de är. Han och Zlatan vet hur de ska löpa, hur de ska hålla undan försvararna och lura målvakten. De erfarenheterna är mycket mer värda än ungdomligt spring i benen och en hög prislapp.