En ursvensk fotbollstränare

Jag har aldrig förstått att uppskatta Jörgen Lennartsson, fotbollstränaren. Nio kritiska bloggtexter finner du ifall du söker på hans namn. Medioker, XL-bitter och faktiskt nästan helt utan resultat – så kan bara svenska fotbollstränare överleva. Och bli förbundskaptener. Och nästan MFF-tränare. Enligt Olof Lundh i ”Landslaget enligt Lundh” avböjde Jörgen att efterträda Hamrén för att sportchefen Mats Gren i IFK Göteborg lovade Jörgen ett förlängt kontrakt och obegränsade resurser. Tio månader senare var han sparkad. Jörgen har också fått sparken från Elfsborg, inte fått bli tränare i Häcken, fått sparken från Lilleström e t c, e t c. 

Nåja. Jag ska vara glad över att det inte blev PO Ljung, eller Henke, eller Håkan Ericson, eller Alexander Axén eller Micke Stahre eller…

Kanske dags att börja gilla Jörgen nu? När han ska ta tillbaka HIF till allsvenskan. Jag är övertygad om att han lyckas av den enkla anledningen att HIF har en kvalité i truppen som är jämförbar med ett mittenlag i allsvenskan. Går inte att misslyckas, inte ens för Jörgen som naturligtvis inte kan behöva dras med gamla synder och oförrätter.  Även om de är läsvärda. Liksom man inte ska döma någon för att han är blond, blåögd och verkar gladlynt. Vem vet – kanske har han lärt sig något under de här nio misslyckade säsongerna sedan jag skrev första texten?