Hur jag överlevde tre sportslösa dygn

Jag överlevde. Både isfläcken som tog cykelns framhjul i kurvan och halvtimmen innan jag dök upp på mitt gym. Med ett blodigt ansikte. Varför jag inte vände och cyklade hem – jo för att tiden däremellan vet jag absolut inget om. Så jag beslöt att ta det lugnt och vila hjärnan. Inga skärmar, ingen läsning, ingen lyssning, inte ens gym – bara låg med knäet i högläge och höger ansiktshalva upp och sov, tänkte, vilade och tänkte. 

Nu har huvudvärken vikt hädan, såren fått skorpor, svullnaderna i knä, handled och ansikte minskar. Jag är inte vacker men jag kan se och skriva om sport igen. För jag har samlat på mig. Först lite basket, sedan Ter Stegens straffräddningar, Brightons senaste och inget alls om handbolls-VM som jag bojkottar. Blir också lite om gym och Covid-19 på Maxenkropp och om Finlands överraskande idrottslösa historia på Maxtiofingrar. Senare i dag.