Leeds-Brighton

Din tjej möter ditt ex, hon du lämnade och som aldrig riktigt förlåtit dig. Det är olustigt men oundvikligt: Leeds-Brighton i eftermiddag. Såväl på Elland Road som i ett av mitt hjärtas förmak. Leeds var min första utländska romans (efter HIF och Öster, jämsides med Brynäs och Vikingarna). Det började med cupfinalen 1970 hemma hos Johan Linander. Leeds och jag hade några ansträngda år under 80-talet med alla högerextrema huliganer. Jag var på väg till Leeds 1990 med fotograf för att träffa och skriva om de gamla hjältarna men avbokade mötena och stannade i det då betydligt mer spännande Glasgow. Vi gjorde ett nytt försök med Eric Cantona men när Leeds inte förstod hans genialitet var relationen definitivt över. Det spelade också in att jag under de åren bodde i Barcelona och Don Revie hade fått Leeds att spela i helvitt redan i mitten av 1960-talet. Jag kan förstå de som hatar Leeds, dess högfärd, alla pengarna, den köpta elegansen mitt i Yorkshire men jag har fortfarande känslor. Jag är sedan 12-15 år en stor beundrare av ”Loco” Bielsa men i dag håller jag på motståndarna. Mest håller jag på Graham Potter och hans idéer om fotboll. Den dag Potter lämnar gör jag det också. Enskilda spelar gillar jag men är likgiltig för klubben som sådan. Det enda förmildrande är att min författarvän Lynne Truss bor i Brighton, eller bodde där.

Problemet är att det hela börjar kännas lite olustigt. Det håller på att gå åt helvete. Efter 18 matcher har man vunnit två. I skrivande ögonblick har man fortfarande tre lag efter sig. Det här håller inte. Förra säsongen spelade man grandios fotboll, rullade ut nästan alla andra lag med bra rörelse och ett tillslag. I år kämpar man sig till ett oavgjort här och där mellan förlusterna. Man gör nästan inga mål på hörnor längre, skapar inte en chanser. De oerhört lovande spelarna man har i Azlate och Lamptey får inte spela och/eller är skadade, liksom Lallana. Deras bästa spelare är Troussard och Bissouma men de startar inte varje match för det känns som om Potter roterar väldigt flitigt. Brighton ser inte längre ut som ett spännande offensivt lag som förlorar jämna matcher utan som ett i motvind kämpande bottenlag utan boll.  

Samtidigt. Bielsa vs Potter kan bli en väldigt spännande match. Betydligt intressantare än hur det tar sig konkreta uttryck just på planen.