Bara så mycket bättre Ball

Charlotte Hornets har Ball. New Orleans Pelicans har en annan, 23-årige storebror Lonzo Ball. LB draftades tvåa av Lakers för tre år sedan, omgärdades av en kolossal hype men är medioker – speciellt i förhållande till den mediehauss som nu nästan självdött.  

LaMelo är 19 år, draftades trea och haussades mycket inför säsongen. Fast inte alls lika mycket som brorsan för Hornets är en småklubb. Första matchen, inför massor av media: noll poäng. 

Men redan efter två, tre matcher, när skotten från alla håll började sitta såg man tydligt talangen. För tre veckor sedan blev han den yngste spelaren genom tiderna med en Trippel Dubbel: 23 poäng, 11 returer och 12 assist mot Atlanta på 31 minuter. 

La Melo har en mindre pinsam skottrörelse än storebror, bättre passare, mer aggressiv efter returer och bara en så mycket bättre Ball.  

Hornets har varit NBA:s stora överraskning, nu en månad och cirka 15-20 matcher in på grundspelet (72 planerade matcher). Men segrarna har ett mönster. När motståndarna koncentrerar sitt D mot LaMelo blir det fler turnovers. Och coachen reagerar inte med fattning och förståelse utan bänkar sin stjärna. Ren mobbing, på bästa TV-tid. Inga basketreportrar vågar höja rösten, ingen kritiserar en vinnande coach i NBA, eller amerikansk idrott över huvud taget. Oavsett medel och form av ledarskap. 

Senaste 9 matcherna har Hornets vunnit 4 och förlorat 5. I samtliga 4 har LaMelo fått över 25 minuter. I de 5 färre minuter. Ett av offren är mitt Fantasylag, Human Engineering. Vi agerade barmhärtigt efter att den som draftade LaMelo ganska omgående waivade honom. Men är en säsong präglad av skador, otur och och Covid-karantän. Vi ligger sist men hoppas kunna klättra genom Swedish Crossover under senvintern när mina stjärnor är tillbaka. Ifall man slutar behandla La Melo som ett barn, eller busig tonåring, och han får lite mer speltid. 

Fortsättning följer…