Sista natten med gänget

Busquets, Pique, Jordi Alba och kanske Messi. Jag har svårt att se dem spela i Barça till hösten. Det känns som om den klara förlusten mot det arabisktägda Paris SG i går var den sista stora matchen. Motståndarna var snabbare än de, kvickare i fötterna. Jordi Alba springer fortfarande verkligt snabbt men felprocenten är alltför stor och närkamper har han aldrig vunnit. Busquets är duktig men numera ett steg efter – alltid. 

Första halvlek var bra men är PSG vågade anfalla med mycket folk avslöjades hemmaförsvarets sårbarhet. Visst, Pique är precis kommit tillbaka men det är ingen bra defensiv strategi att dra i motståndarnas tröjor. Det är väl den symboliska bilden av de rester av världens kanske bästa lag genom tiderna som nu definitivt är historia. 

Jag sörjer inte. Sånt här händer hela tiden. Det enda riktigt ledsamma är att de här gamla legenderna inte fick ta farväl med läktarna fulla av suppotrar. Den där tystnaden är förödande, förfärlig. 

7 mars är det val. Medlemmarna ska rösta fram en ny president. Xavi blir nu manager, kanske först till hösten och ska sedan ha en säsong på sig att få ihop alla lovande ungdomar med några äldre ansvarsfulla. Som Griezmann, Ter Stegen och två lite äldre mittbackar som kan vara bra att hålla i handen. Och kansk Messi? Säsongen 2022-23 kommer Barça åter vara ett europeiskt topplag och utmana de bästa. Till dess ligger jag lågt, stolt men lågt. Tränade i mitt Barcalinne på gymmet i morse och hoppas Levante kan ta poäng mot Atletico i kväll. Små, aktuella förhoppningar, i väntan på en ny president, ny manager och ny generation i FC Barcelona.