Dödshoten mot Modos sportchef

Jag har dålig koll. På hockey. Vet inte ens var Modo befinner sig i seriesystemet. Senast jag brydde mig var typ Tommy Sandelin tränare, Foppa skämde ut sig i SM-finalen i Malmö och de byggde en jättestor arena som fylldes av 25 hockeymatcher, två konserter och en tredagarsmässa. På ett år. År 2009.

Nu bryr jag mig inte, andra gör det desto mer och jag misstänker att en orsak är att Modo inte längre tillhör toppen av seriepyramiden. 

Jag förmodar att det finns ett litet samband där. Alltså mellan en överdrivet hög kommunalskatt i Örnsköldsvik, höga spelarlöner och den nuvarande tabellplaceringen. Det är dock inte skäl till att mordhota någon. Man ska inte ignorera eller bagatellisera mordhot men man ska inte heller sälja klick på det. Så här skriver DN: 

– Det är tyvärr den negativa sidan av elitidrotten. Att man inte kan hantera en motgång, det är baksidan av allt det fina. Men det här är inget nytt, samtidigt känner man att engagemanget har gått lite för långt när det blir så, säger Stark (Johan, generalsekreterare i förbundet – min anmärkning).

Fredrik Glader är inte den första personen i idrottens värld som mottagit hot, det har hänt förut. Även om ingen ska behöva hotas är många i idrottsrörelsen så väl offentliga personer som lättillgängliga i olika typer av sociala medier.”

Hot och hat är inte en del av elitidrotten. Klubbarna och media göder konflikter mellan klubbar /supportrar i jakten på dramatik, engagemang och inkomster men det är inte elitidrott. Hat och hot är hat och hot, även i hockey. Sånt vissa människor sysselsätter sig med och har gjort i alla tider. Det nya är att de nu har möjlighet att göra det offentligt och ändå förbli ganska anonyma. Det är förstås åt helvete. Alla som hatar och hotar ska naturligtvis veta att detta kan få omedelbara konsekvenser. Det är endast en feg och slapp svensk samhällsmoral som tycker det är bättre att integrera och inkludera hatarna än att straffa dem. Om sedan hatet är några förlupna, drogrelaterade rader i sociala medier, alkoholiserade SD-toppar eller resulterar i mord, terror och tortyr i Guds namn som jihadister är i princip sak samma. Det är samhället val att blunda, och samhällets fel som väljer att inte sätta ned foten. 

Går vi djupare i problematiken hittar vi förstås krossade familjer, flykt, krigstrauman, förorter, arbetslöshet, dålig skola, bidragsberoende och en känsla av hopplöshet som gör att föräldrar, barn och barnbarn skiter i framtiden och skiter i det personliga ansvaret. Men på den tiden jag gick på hockey hördes alltid de värsta förolämpningarna från de fullaste slipsarna. Sedan byggde man burar åt dem, tog bra betalt och så kunde de vara där inne och äta, dricka och skrika så mycket de kunde i logerna utan att någon hörde hoten och hatet.

Civilkurage någon? Någon politiker som vågar stå upp för ett samhälle utan hat och hot? Kanske någon, även i Hockey-Sverige?   

Ps Och då har jag inte ens börjat titta på ”Tunna blå linjen”.


About this entry