Värdelösa landskamper?

Egentligen gillar jag Åke Unger. Han försöker uttrycka sig mer personligt och använda färre fotbollsklyschor än kommentatorskollegorna. Att det sedan för det mesta blir helt galet är en annan sak. 

Inför Sverige-Georgien hade Åke funderat ut en synonym till vänskaps- eller träningsmatch. En match som inte var tävlingsmatch. Åkes kallade VM-kvalkampen för en ”värdematch”. Jag som nära nog spyr på alla moderna uppvisningsmatcher med ointresserade världslag och joggande världsstjärnor förstår idén. Men ”värde”? Är tävlingsmatch så dåligt? 

En värdematch innebär att alla matcher som inte är av värde ju är värdelösa. Vilket kan tyckas lite hårt – speciellt när förbundet satsar på turneringar med unga, lovande spelare. Lite taskigt att deras matcher i så fall saknar värde. Är Sverige-Estland en värdelös match?  

Matchen hade kunnat vara av värde ifall spelare som inte fått chansen tidigare nu fick 90 minuter. Tillsammans med de normala startspelare som alltid gör sitt bästa – typ Sebbe Larsson, Lustig och de som inte får spela så mycket i sina klubblag. Istället väljer Janne Andersson att ge de spelare som spelar i klubblag men inte platsat i VM-kvalet chansen att… ja exakt vad? Behöver Janne veta hur Marcus Berg mår? Eller Robin Quison? Eller Pierre Bengtsson? Ett Estländsk B-landslag, vilket värde har det motståndet?

Jordan Larsson borde naturligtvis varit med. Liksom någon lovande allsvensk på bekostnad av någon trött 35-årig eller spelare som bara vill undvika skador. Man kan fråga sig exakt hur mycket bättre och hur många fler mål Jordan Larsson behöver göra för att kunna slå sig in i en EM-trupp?    

Kanske har Åke Unger inte så fel ändå…