IFK Norrköping 4:a (2-5:a)

Förra säsongen hade allt kunnat klaffa och IFK verkligen utmanat om guldet. Igen. Men en svag tränare (alternativt allt för stark ordförande) som vägrade acceptera verkligenheten och omklädningsrummet, kostade en fin medalj och plats i Europa. 

I år man bättre. Och sämre. Norling är en betydligt klokare och mer pragmatisk tränare. Vi kommer slippa se patetiska nödlösningar som vänsterbackar. Det blir 3-4-3, det är i alla fall på väg dit. Vilket möjliggörs av att IFK äntligen har en hyfsad boxspelare  – har saknats sedan Jordan Larsson. Kanske allra bäst: vi slipper se och höra Simon Thern gnälla på domaren.

Oscar Jansson har varit duktig på försäsongen men han är inte Isak. En trebackslinje är att föredra men jag är inte säker på att varken Wahlquist eller Castengren håller allsvensk toppklass. Fransson tvingas bli mer defensiv, Ari Skulason är en liten tuff, klok attityd spelare med en mycket fin vänsterfot. Det är väl nästan så att Skulason var i Giffarna samtidigt med Norling? Han skapar bättre defensiv balans. En supervärvnng, i alal fall i teorin. Vi slipper uppleva Agardius, Alvarez och Telo som startande wingbacks.

Levi och IBJ är kreativa, nästan konstnärliga  impulsspelare som offensiva mittfältare. Trion Totte, Adegbenro och Sead är den bästa offensiva i landet jämsides med Berget-Colak och Toivonen. Det är defensivt där bristerna finns, och att truppen är lite tunn – annars hade jag anat en guldkandidat. 

IFK kommer göra exakt 73 mål (Totte 18, Sead 15, Samuel 14, Levy 7, Fransson 6, Castengren 4, Skulason, Wahlquist  och Ishaq 2, Björk, Lund, Sema och Salihovic vars 1) och släppa in minst 45. Det blir rolig, snabb, underhållande fotboll och kanske en försvarsförstärkning till sommaren?