Rögle och svågerpolitiken bakom det svenska hockeyfiaskot

Klart det finns ett samband mellan Rögles unika silversäsong och Sveriges sensationella VM-fiasko. 

Bandyklubben är så liten, och Ängelholm så modernt marginaliserat att det borde vara omöjligt att nå SM-final. Cred till hela bygden men svensk klubbishockey har det senaste decenniet decentraliserats och dominerats totalt av landsortsklubbar – kul för svensk bashockey men förödande för framtiden. Elitserien med alla sina relativt storsatsande små landsortsklubbar tappar i kvalité för varje säsong. Det bästa med Elitserien är publiken – jag fattar inte hur de orkar och har råd men det har säkert ihop med landsortskultur contra storstadsutbud. Folk i Ängelholm, Oskarshamn, Växjö, Karlskrona, Leksand, Malmös kranskommuner och i princip hela norrlandskusten har inte så mycket annat för sig än att gå på hockey och dricka öl. Ifall man införde nolltolerans på alkohol på Elitseriens läktare skulle svensk hockey drabbas av delirium tremens samma säsong. 

De lagidrottstalanger som ska välja satsar i allt större utsträckning på fotboll, eller vad fan som helst som ger rubriker men inte landsortsidrotten ishockey – åtminstone inte i storstäderna.  

Samtidigt rekryterar det djupt dysfunktionella förbundet så kallade Team Managers från Djurgården. Jag är lite osäker på exakt vad de egentligen gör men Marcus Allbäck var Team Manager för det mycket maskulina fotbollslandslaget och det betydde att han var ”mysgubbe” med en tuff attityd utåt men fullkomligt utan ansvar, utbildning eller något som helst inflytande, typ chefens svåger, som mellanchef. 

Johan Garpenlöv är en av fem mysgubbar i Tre Kronor sedan man införde titeln i slutet av 1900-talet. Fyra av dem är gamla legendariska trotjänare i Djurgården. 

Johan Garpenlöv har säkert en tränarutbildning i bakgrunden, han var ju assisterande i Djurgården under tre säsonger, nära 1900-talet. Så blir han plötsligt ansvarig för taktik, pedagogik och en massa andra saker och då räcker inte mysgubbe-attityden till. Speciellt som de flesta svenska spelare verkar vara totalt ointresserade av den så kallade VM-turneringen. Ansvaret för förlusterna ska inte läggas på likgiltiga svensk hockeygrabbar – Danmark har en rad NHL-spelare men bara en ställde upp. Däremot har de nog varken mysgubben eller materialaren som taktisk analytiker och ledare. Ansvaret vilar på förbundet som skapat en högsta serie som kommer implodera och ett seriesystem som genererar kosing istället för kultur och talang.  

Det yttersta beviset för svensk hockeys ”bonnighet” (i ordets riktigt negativa betydelse) och förfall finner vi på Wiki. Efter säsongen 2016/17 har ingen orkat uppdatera sidan över ”Ledare för Sveriges herrlandslag i ishockey”.