När misslyckandet blir till merit/allsvenska tränarkarusellen 

Mickael Stahre tog ett guld för 13 år sedan med AIK (med stor hjälp av assisterande och klubbens struktur) och har sedan misslyckats i varje jobb. Grovt. Största misslyckandet var i Blåvitt där han fick allt han pekade på. I tre säsonger. Och nådde som bäst en (1) andraplats i serien. Sett till förutsättningarna är det i mitt tycke den sämsta tränarprestationen i allsvenskan i modern tid. Tror jag. Vore kul att försöka ranka gubbarna. Ta gärna emot tips. 

Stahre fick naturligtvis till slut sparken men nu räknas uppenbarligen misslyckandet som en merit, av Blåvitt som nyanställer honom. Efter att ha sparkat Nödlösningen Nilsson. Orsaken var att man under våren analyserat tränafrågan och sett till en långsiktig lösning.

Rolle ska absolut ha cred för att ha räddade Blåvitt kvar i serien. Annars tycker jag han är en lika medioker tränare som Stahre. Med ett guld för 11 år sedan som i huvudsak hans assisterande fixade. Rolle fick i vintras ett två årigt kontrakt av Blåvitt.  Om det alltså inte var en långsiktig lösning – hur många decennier löper Stahre kontrakt på? 

Det går inte lysande för göteborgsfotbollen. Odense gick in och värvade den sämste tränaren under vårsäsongen – sett till förutsättningar och resultat. Det är närmast unikt. Alm värvades istället för att få sparken. Jag tycker han är en betydligt bättre tränare än de två tidigare nämnda men den allsvenska tränarkarusellen är ändå förunderlig. Jag slutar aldrig förvånas över varför klubbar som omsätter så mycket pengar och känslor hanterar tränarfrågan som om de aldrig förstått vad som gör en bra tränare. 

Ska bli spännande att se hur det går för gubbarna i overroll – och ifall ”Overroll-Rolle” får ett elitjobb igen. Jag kan tänka mig att den f d Blåvitt-tränaren i HIF sitter ohyggligt löst ifall man inte vänder trenden. Det gör den säkert, HIF går upp, men i fall inte så tror jag Rolle får Lennartssons jobb.   


About this entry