Motstridiga emotioner inför EM Del 1

Ingen tog mötena på allvar. Utom TV-kommentatorerna och de andra reklamförsäljarna. Såg fem minuter Sverige-Finland, tio av Danmark-Tyskland och säkert en kvart Spanien-Portugal. Vänskapshelvetet! Nästan totalt ointressant. Sverige slog Armenien 3-1 i går och eftersom Kroatien bara fick 1-1 i tisdags mot samma motstånd är nu Blågult väl närmast guldfavoriter till EM 2020 (+1). Sverige testade en kontringsstark forwardsduo mot ett garanterat lågt stående försvar. Smart. Överhuvudtaget känns Sveriges val av motståndare som om man ville bygga upp självförtroendet efter alla spelmässiga överkörningar i Nations League. Sveriges chans är väl som vanligt att spela grisfotboll och hoppas på att fasta situationer och att motståndarna underskattar ”oss”.  Det är inte det sämsta – ifall man vinner matcher på det.

Sverige har en bra målvakt och hyfsade offensiva spelare men saknar ytterbackar och konstruktiva mittfältare. Så länge vi står lågt och satsar på spelvändningar finns chansen mot alla lag men i stort tror jag Sverige är chanslösa. Såg Luis Enriques B-lag pressa Portugals speluppbyggare stenhårt med åtta man och även de bollkära stjärnorna tappade bollar mitt på egen planhalva, eller strax utanför straffområdet. Kan man ta sig ur den pressen genom att locka centralt, slå en passning bakåt och sedan sparka upp långt till två snabba toppforwards kan man ta hål på Spaniens furiösa press. 

Sedan känns hela EM fel på nåt sätt. Kvällstidningarna specialbilagor kom i maj innan hälften av trupperna var uttagna. Man kommer att haussa Vitrysslands diktatur genom spela matcher där – dit Europeiska flygsällskap inte ska flyga. Det finns något ytterst hånfullt och stötande i UEFA:s attityd FN:s mänskliga rättigheter. Jag upplever det som om Blågult och vi som egentligen älskar fotboll, är en slags fotbollshumanitära gisslan för deras girighet. Ändå kommer jag se matcherna, jag såg matcherna i VM i Ryssland också men det är inte med samma intresse och kärlek. Elitfotbollen befinner sig fortfarande  i en slags Pandemi-bubbla och jag är rädd för att den inte kommer spricka förrän efter Qatar-VM.