Svensk fotbollsroman

Det är svårt att skriva fotbollsromaner – nästan lika svårt som att göra långfilmer med fotboll som tema. Noveller är lättare. Långa berättelser med krav på stilistisk och kreativ  dramaturgi på och utanför plan blir lätt krystade och övertydliga. Det är en otacksam uppgift Johan Nilsson, krönikör på Göteborgs-Posten, gett sig i kast med.

Hans förra roman, ”Göteborgs Schamaner”, var en lokalroman om övertro och död på förlaget Thorén & Lindskog. Att Jörn Lindskog är mycket fotbollsintresserad gör mig lite misstänksam när nu nästa titel ”Jubelår ” dyker upp på göteborgska Offside Press.  

”På pappret” är Jubelår utmärkt. Med plus för väl taijmad utgivning i samband med frikännandet av fd MFF- stjärnan Pawel Cebicki för tagande av mutor. Handlingen kretsar kring brott, skuldkänslor samt vad som verkar vara en övertro på fotboll och kärlek. Nyckelspelarna är samtliga dysfunktionella proffs: en alkoholiserad poliskvinna, en ensam, semi-invalidiserad skyttekung, en supporterordförande med en paralyserad fru och en lätt traumatiserad son plus en galen maffiagubbe på dekis. Att föra in alkoholism, vårdinrättningar och annat vi aldrig annars förknippar med framgångsrika fotbollsklubbar är spännande. Jag har heller inget emot intrigen och enskilda detaljer är bra och fotbollsrimliga. 

Tyvärr är resten mindre lyckat – i alla fall som vuxenbok. Jag kan tänka mig att författaren siktat in sig på romanovana fotbollssupportrar och äldre tonåringar som kanske ställer lägre krav på språk, miljöbeskrivning och karaktärsteckning. För det funkar inte riktigt – det blir schabloner, stereotyper och en oväntat, fullständigt orealistisk upplösning som för tankarna till Commedia dell´arte och Deus ex machina – typ avgörande självmål i sista sekunden…  

Men gillar man fotboll och inte har alltför stora krav på det litterära så ska man läsa Jubelår. 

Ps Titel ”Jubelår” funkar bra eftersom det inte enbart syftar på en lyckosam säsong utan även på en del religiösa samfund som firar ett friår då synder nollställs, skulder inkasseras och allting förlåtes. Omnämns i Bibeln och var jättestort fram till cirka år 1900 då medellivslängden ökade till över 50 år. Firas fortfarande av katolska kyrkan som gått i motsatt riktning och firar vart 25:e år. Plus en del extrainsatta bonusjubel. Kanske tror någon att det är Guds vilja men ett jubelår är helt enkelt en väldigt bra affär för Katolska kyrkan. Alla riktiga katoliker bör vallfärda till Rom och köpa välsignat krimskrams i souvenirbutikerna vid Petersplatsen, kanske slå till med en ”instant” avlat eller två och eventuellt investera i en relik? 

Pss Namn, klubbar och samhälle bär tydliga drag av Holland eller Nordtyskland. Det försvårar identifikationen för en svensk läsare. Varför man gjort så här förstår jag inte – det känns som att först kom intrigen och sedan fick allt annat anpassas efter den. Det är inte så lyckat, inte heller för en fotbollsroman. 

Psss Det känns som om författaren bäddat för en uppföljare.