Andreas Ekberg

Österrike – Nordmakedonien var en svår match. Det är inte lätt att vara domare. I dag borde Andres Ekberg var fotbollsjuridiskt bakfull. 

Jag hade önskat att ”vår” domare fått en bra match. ”Vår” eftersom en respekterad internationell domare kunnat bidra till att lyfta yrket och höja kvalitén på domarna genom hela seriesystemet. Inte enbart i allsvenskan. Har under säsongen tvingats konstatera att det finns olämpliga domare inte enbart för mina pojklag utan även i allsvenskan och Superettan. Det handlar inte om att inte se – det handlar om mentalitet och förståelse för både spelet och spelarna. 

Andreas Ekberg har dessvärre samma problem – trots längd och imponerande kroppsvolym. Auktoriteten sitter inte där, eller i övertydliga aggressiva gester. Auktoritet kommer varken med en pipa i handen eller VAR i örat. Det handlar inte ens om att döma rätt – det handlar om pedagogik och psykologi och att använda dessa verktyg med intelligens.  

Han släppte ett mål som borde ha blivit bortdömt och han gav ett gult istället för ett hundraprocentigt rött. Han hade svårt med auktoriteten redan i inledningen då spelarna gruffades, hänföll till efterslängar, ropade och gestikulerade åt honom och undvek att hörsamma hans order. Om två spelare gruffar och man istället för att varna båda kallar dem till sig och ska snacka dem tillrätta så funkar det inte att en av dem skäller på dig och den andre vägrar komma fram utan först efter att du tre gånger kallat in honom ställer sig på tre- fyra meters avstånd. Medan den andre står vid din sida. Jag tror det var just där och då Ekberg tappade matchen – efter cirka 10-12 minuter.

VAR används nu nästan överallt, utom i allsvenskan. Jag vet inte om det påverkade Ekbergs insats. VAR ska ju vara ett stöd – jag begriper inte hur VAR-domare kan godkänna målet och låt Leedsbacken Alikoski stanna på planen. Eller struntade Ekberg i dem? 

Vad gäller målet så var det uppenbart att en målvakt som glider med bollen framför sig mot bröstet på den blöta planen också har fingrar på bollen. På en dålig plan kan man inte var säker men i EM…

Producenten valde att köra en minut Nordmakedonskt firande innan denne behagade visa repriser. Tre – från vinklar som absolut inte sa något om det kontroversiella. De två danska kommentatorerna gick helt in på Ekbergs linje och dissade målvakten fett. Efter tio minuter, jo tio, fick vi plötsligt se en repris som visar att målvakten visst hade händerna på bollen när han glider fram mot den motståndare som kastar sig in med foten före från rakt motsatt håll. Kommentatorerna vågade inte erkänna sitt misstag utan förblev tysta. 

Vi ska inte fokusera på fega medelålders män med mikrofoner och dålig självbild utan deras talande tystnad och vad producenten menade med att presentera en rättvis repris – först tio minuter efter händelsen. Var det för att mildra kritiken och upprördheten? Var det för att producenten inte genast få visa bilder som motsäger domaren och VARs bedömning? Eller var det bara en feg producent som fick order uppifrån? Eller bröt mot direktiven? Och kommentatorerna: tror de verkligen att tystnaden är mer effektiv än de bilder vi alla bevittnar? Att göra som dåliga domare och låtsas som ingenting är inte en fungerande metod – den beundran man kanske har för kommentatorernas kunskaper, och domaren kvalité, försvinner tyvärr i den där så avslöjande tystnaden.   

Andreas Ekbergs tyvärr riktigt dåliga match skapar en hel del frågor. 

Frågor vi troligtvis aldrig får något svar på. Låt oss konstatera att dåliga journalister är dåliga journalister. Mitt intryck är att de i huvudsak är där för att underlätta reklamförsäljningen och inte skapa kontroverser. UEFA tycker det är viktigare att skydda domarna, VAR och deras eget anseende än att faktiskt skapa rättvisa och förståelse för processen genom transparens – då är vi inne på väldigt obehagliga och rent av farliga juridiska vägar.  

Men Andreas Ekberg, en troligtvis trevlig, yngre medelåldersman från Lund som säkert även är en utmärkt socialt fungerande människa– hur hamnade du i den här soppan?  Och får vi någonsin se en domarrevolt eller är de dömda att spela samma, dysfunktionella lilla biroll som kommentatorerna?