Straffsparksavgöranden

Straffar har alltid betraktats med lika delar förakt och fruktan. Som om det var en nödvändig men oönskad del av fotbollen. Likt ett ”oäkta” barn med trasig bakgrund som nu olyckligtvis erhållit all makt och vars rättvisa anses förödande lynnig. Följdaktligen ignorerade länge reaktionära fotbollskulturer den mix av psykologi och teknik som kallas straff. Till och med namnet antyder den omoraliska rättvisa som scenariot skapat. Det ansågs omanligt att slå straffar – och än mer omanligt att missa. Fortfarande listar till exempel inte statistik-siten Transfermarkt straffavgöranden. De listar precis allting annat och spekulerar i marknadsvärde med mera men straffavgöranden anses inte tillräckligt fint och fotbollsmässigt. Trots dess betydelse. Det anses viktigare att dokumentet vilket nummer och vilken minut en spelare bytts in eller ut än att redovisa straffavgöranden.

Man kan naturligtvis diskutera hur fotbollskulturellt straffar är. Ett spel som accepterar 0-0 som slutresultat och samtidigt föraktar effektiv speltid borde kanske inte ha så här dramatiska och definitiva avgöranden? Men turneringskonstruktionen har tvingat fram straffavgöranden. i mitt tycke är det åtminstone bättre än den slantsingling som avgjorde tvekamperna före 1970.

Att Italien är det mest frekventa landet förvånar knappast. Här finns en tradition av övermod som gör att man ofta, spelmässigt, haltar sig fram riktigt långt i en turnering. För att åka ut direkt i nästa.

De nya reglerna har förändrat förutsättningarna. Det har blivit enklare att slå in straffar när målvakten tvingas ha en fot på mållinjen när bollen träffas. Det innebär också att fler spelare än de ursprungliga fem ofta får knuffas fram mot punkten. Idag kan inga spelare som har ambitioner att vara på plan efter en förlängning strunta i att träna straffar. Oavsett land. Vilket enbart innebär att oavsett hur mycket du tränar så är det i ett givet ögonblick alltid svårare att hantera nerverna än själva bollen. I basket är straffar en fullkomligt naturlig del    i spelet och statistiken visar entydigt att ju viktigare osten är desto lägre är procenten. I det pågående NBA-slutspelet har flera matcher avgjorts på grund av att de bästa spelarna med den högsta procenten i grundspelet missat de avgörande straffkasten. Straffar är en infernalisk duell, ett klassiskt ödesdrama.

Flest straffsparksavgöranden i EM och VM 
8 avg. 3 segrar       Italien 

7/6                           Tyskland / Västtyskland 

7/4                           Spanien

7/2                           England, Nederländerna 

6/3                           Frankrike

3/3                           Kroatien
3/3                           Tjeckien/Tjeckoslovakien

3/2                           Portugal 

3/1                           Danmark 

2/1                           Sverige

2/0                           Polen 

1/1                           Belgien och Ukraina

1/0                           Schweiz