Världsstjärnan som förblev bohem

En av Ajax främsta målskyttar genom tiderna var från Bromölla. Inge Danielsson, som just avlidit 80 år gammal, kom att representera en brytningstid i en väldigt annorlunda fotbollsvärld.  

Han hade fyllt 25 år och debuterat i landslaget (avgörande målet mot Danmark ) innan han lämnade barndomsklubben IFÖ Bromölla i nordöstra Skåne för allsvenska Helsingborgs IF.  Två år sedan köptes han av Ajax där han gjorde fantastiska 21 mål på 27 matcher. Ett målsnitt som få andra av Ajax alla världsstjärnor kan skryta med. ”Inge Guldfot” spelade bredvid Johan Cruyff även i Europacupfinalen 1969. Hela matchen medan lagets åldrande skyttekung Henk Groot bytte ut i halvlek. Inge Danielsson var Ajax framtid. Ändå, efter bara lite drygt ett år som startspelare i världens då bästa klubb, flyttade Inge Danielsson tillbaka till Sverige och HIF i näst högsta serien. Den flytten har varit omöjlig sedan dess men det var inte ovanligt att svenska professionella inte trivdes i Tyskland, Holland och Belgien. Man saknade vänner, sitt ”riktiga” jobb, maten och språket. Innan världen blev global fanns uttrycket bohem, som betecknar en ”hemmakär”, en som har svårt att bryta upp, föredrar de vardagliga rutinerna och vantrivs utanför den lilla världen. Inge Danielsson var nog bohem. 

Jag minns honom som en ganska kraftig centertank med utpräglat målsinne. Att han gillade att komma i hög fart och runda målvakten. Framförallt minns jag honom för hans väldiga slägga i (vänster?) foten. Att han satte en hårt skruvad frispark på seriens kanske bäste målvakt Folke Liljekvist i Perstorp SK från vad som den elljuskvällen på Olympia verkade vara 200 meter. Det var sådana frisparkar man sedan kom att förknippa med andra vänsterfotade som Rivellino, Roberto Carlos och Rivaldo. Frisparkar lika hårda som skruvade. Ändå var han inte känd för dem och gjorde få mål på frisparkar. Kanske för att det ännu ansågs osvenskt att skjuta på det viset.  

Inge Danielsson var både en folkhems-bohem och en fotbollsspelare i världsklass. Däremellan blev avståndet alltför långt, över 200 meter. När svensk fotbolls riktiga 1900-talshistoria skrivs kommer Inge Danielsson få större uppmärksamhet än hans nekrologer indikerar.  


About this entry