Tre trauman att bearbeta

Eventuellt kan de ha plockat hem ett Samväldesmästerskap. Annars har England inte vunnit någon tävling sedan 1966. De har inte ens varit i final sedan det där eventuella målet mot Västtyskland på Wembley för 55 år sedan. 

För Italien symboliserar samma mästerskap det värsta lågvattenmärket i landslagshistorien. Eventuellt i konkurrens med kvalförlusten till VM 2018 mot Sverige. Italien har den här gången reagerat genom att vinna Nations League och är nu i final i det första stora mästerskapet sedan fiaskot. 

Fiaskot den 19 juli 1966 innebar att favoriten (som dominerade europeisk klubblagsfotboll) fick åka hem efter att ha förlorat mot Nord-Korea i gruppspelet. En sensation minst lika stor som USA:s seger mot England 1950. En orsak, på planen, var att lagkaptenen Bulgarelli försökte glidtackla med två raka ben mot en nordkoreansk vrist men fastnade i gräset, skadades och fick bäras av. Italien var bättre även med tio man men de små spinkiga motståndarnas ork var överlägsen. De orkade springa, kriga och slutligen vinna 1-0. Till saken hör att 13 år efter Koreakriget var bland annat England fortfarande i krig med Nordkorea, rent officiellt. Vilket kan ha påverkat de koreanska spelarnas vilja och attityd. 

Italien reagerade den gången genom att vinna EM två år senare och spelade VM-final 1970 mot Brasilien. Efter katastrofen i Middelesbrough har man dessutom vunnit VM två gånger och har en finalförlust. Medan man i EM har ett guld och två finalförluster. Efter fiaskon följer alltså finaler – åtminstone för italiensk fotboll.

1966 är en av de stora ”affärerna” i italiensk fotboll. Efter att bland annat spelarbussen bombarderats med ruttna tomater på flygplatsen i Genua startade en utredning. Men innan den presenterades gjorde förbundskaptenen Fabbri en alldeles egen utredning. Han åkte runt till spelarna och samlade vittnesmål som presenterades strax före förbundets slutsatser. 

Spelarna hävdade de förgiftats med konstiga piller och injektioner före matchen av sina egna ledare, undantaget förbundskapten Fabbri. De blev orkeslösa och ”förlamade”. Men när vittnesmålen presenterats och kritiserats som ”galna fantasier” tog spelarna tillbaka en del av vad de sagt. De skyllde istället på att Fabbri fabriserat och överdrivet deras berättelser. Lagkapten Bulgarelli stod dock fast vid anklagelserna och faktum är att det förekom mycket narkotika i italiensk fotboll under 60-talet. Olika prestationshöjande medel injicerades flitigt även på klubbnivå. Många förtida dödsfall bland dåtidens stjärnor har lyft frågan men den har aldrig fått någon officiell eller juridisk lösning. 

Hösten 1966 blev Fabbri avstängd från all fotboll i nästan ett år medan förbundets utredare, som skyllde på Fabbri, blev ny förbundsordförande. De flesta av spelarna fick aldrig dra på sig en landslagströja igen. De enda som ”överlevde” var mittfältarna Gianni Rivera och Sandro Mazzola, mittbacken Facchetti och målvakten Albertosi. De var alla nyckelspelare i dels VM-finalen fyra år senare men framförallt i EM-triumfen 1968…