Tourtagen

Suttit klistrad vid skärmen. I snart tre svettiga veckor har jag trollbundits av världens största icke-tävling. Den var nämligen nästan avgjort i det ögonblick Tadej Pogaçars ende teoretiske konkurrent, erfarne slovakiske landsmannen Roglic, störtade på första etappen. En ännu okänd kvinna i publiken skulle ta en selfie på upploppet…

Ett par av de eventuella konkurrenterna har sparats sig till OS eller redan åkt dit. Förutom alla de om misslyckats. En okänd dansk 24-åring är tvåa tillika innehavare av den vita tröjan som symboliserar bäste unge åkare. Pogacar är 22. Som om det inte räckte. Den för doping fällde. tvåfaldige vinnaren Alberto Contatador blir topp tio. Han är 42 år gammal.

Förra säsongen blev dåvarande debutanten den förste sedan Eddy Merckx att vinna tre tröjor. I år gör han det igen. Alla utom den gröna poängtröjan till bäste spurtare som Mark Cavendish vinner. Engelsmannen kommer typ sist på alla tunga etapper (cirka en halvtimme efter segraren) men har nu vunnit så många spurter att han tangerat Merckx rekord på 34 etapptriumfer. En spurt är sällan mer än 200-300 meter. Touren är alltid minst 300 mil. Det är lika absurt, fascinerande och storslagen teater som resten av tävlingen. Årets upplaga hade till och med en polisrazzia – liksom i gamla goda tider. Laget som betalas av gulfstaten Baharain (antalet korrupta och totalitära länder som huvudsponsorer är skrämmande stort) fick ”fransk visit”. Oklart om ”Les flic” fann något. Oklart om åkarna fortfarande är dopade. Men alla dessa före detta vinnare och mästare som inte orkar hänga med ungdomarna – det hela är lika besynnerligt som cykelsporten i övrigt. 

Så där sitter jag framför skärmen, ett par timmar nästan varje kväll, i efterhand  – det är framförallt bergsetapperna som jag blir ett med. Den omänskliga prestationen att cykla upp för murar, stup och branta berg i svindlande hastigheter. Kameran är suverän på vackra vyer och närstudier av åkarnas ansikten. Fast det är först när man då och då anar den egentliga lutningen – det hissnande perspektivet av män och deras cyklar som susar upp för närmast lodrätta väggar som trollbinder. Det gör ont att se dessa lidande ansikten – gripande på samma sätt förmodar jag som vissa fascineras av boxning – det omänskliga modet och fullkomligt galna icke logiska, dysfunktionella. 

Idag är det en platt sträcka – Cavendish ska bli historisk vilket han för mig aldrig blir. Jag tycker Jonas Vingegaards andraplats är tio gånger mer värd än 34 spurtsegrar. På lördag är det individuell tempoetapp där danskens andraplats hotas av Carapaz från Ecuador.  På söndag final och totalt avslaget triumftåg på Champs Elysées. Tycker jag. Framför skärmen.  

Ps Bergtagen är en av 1900-talets största romaner, skriven av tysken Thomas Mann på 1920-talet. Det handlar om ett sanatorium för tuberkolos-sjuka långt ovanför molnen. Där blir livet annorlunda. Det är en blandning av hospice och existentiellt Las Vegas.  Man blir bergtagen…