Spurtfusket

Mark Cavendish har hyllats helt oreserverat av miljontals cykelintresserade. Han skulle i går bli historiens bäste Tour De France-cyklist med 35 etappsegrar. En bättre än Eddy Merckx. På de tuffaste etapperna ser Mark Cavendishs hjälpryttare till att han att han kommer i mål på precis rätt sida om tidsgränsen – ofta en halvtimme efter segraren.  Det krävs en fantastisk kraftprestation för att vinna en spurt men det är sällan mer än 150-200 meters cykling. Så hur F A N kan man jämföra de båda 34 segrar?  Det är hånfullt och förnedrande. En form av doping. I går vann lyckligtvis Wout Van Ard spurten i finalen i Paris. Jag jublade verkligen eftersom belgaren även vunnit tuffa bergstapper. Det går att vara mångsidig. Att vila sig genom en hel Tour (förutom kanske sammanlagt en kilometer) känns som fusk. Ifall en spurt ska jämställas med 25 mil tuff körning – se då till att inte Mark Cavendish kan utnyttja tidsmarginalerna. Det är ok att nån gång vara en halvtimme efter men inte alltid. Sätt en tidsmarginal även vad gäller sammanlagda tiden.  I så fall skulle Mark Cavendish  fortfarande inte ha vunnit mer än någon enstaka etapp. Och inte förpassa belgaren Eddy Merckx till plats nummer två.