Varför värderas målvakter så fel?

Aldrig har väl en fotbollsspelare varit så avgörande för en cuptitel som reservmålvakten Rulli. Han slog in Villareals straff i Europa Leaguefinalen nu i maj och läste sedan enkelt De Geas. När ojämne och lite nervöse Gianluigi Donnarumma ett par veckor senare ”fick ett par straffar på sig” i EM-finalen blev han utsedd till turneringens bäste spelare. Italienaren lär vara värd 650 miljoner kronor. Rulli är 29 år gammal, har gjort 150 matcher för baskiska Real Sociedad i La Liga och borde vara tokhet nu under Silly Season. Speciellt som han visade sig vara bättre än David De Gea i Manchester Uniteds mål. Men Rulli värderas enbart till 40 miljoner kronor, mot 180 för De Gea (enligt Transfermarkt) och lär få fortsätta på bänken bakom 29-årige Ansenjo (med en landskamp för Spanien och värderad till 90 miljoner) när de möter Granada i ligapremiären 15 augusti.  

Det här med kvalité, marknadsvärde och målvakter visar sig vara en mycket komplicerad historia. Speciellt ifall Spanien och Baskien är inblandat. När jag gjorde en genomgång av värderingar i våras visade det sig att sju, åtta av världens 15 bästa målvakter (absolut ingen spanjor) värderas till under 100 miljoner. Då trodde jag att det var Transfermarkt som inte fattade. Nu verkar det som om Transfermarkt har rätt – målvakter värderas vanligt cirka fyra, till fem gånger lägre än en utespelare.  Vanligtvis – eftersom många oförklarliga målvaktsaffärer förekommer. 

Ta EM:s bäste målvakt – Kasper Schmeichel. Transfermarkt menar att han inte är värd mer än 60 miljoner kronor.  Han har varit en av engelska ligans bästa målvakter under nästan varje av de tio säsonger han gjort i Leicester. Han är 34 år – har säkert två, tre säsonger kvar som en av världens 10-15 bästa målvakter. Han har som högst värderats till 120 miljoner – i samband med VM 2018. Några månader innan Chelsea köpte den 24-årige, oerfarne Kepa från baskiska Athletic Club Bilbao för 800 miljoner.  Redan då framstod köpet, och övergångssumman, som fullständigt absurd. Den affären har inte blivit lättare att förklara sedan dess – tredjemålvakten i Chelsea har ett kontrakt som gör honom till en av ligans allra bäst betalda spelare ytterligare fyra säsonger. Värdet i dag  – enligt Transfermarkt: 200 miljoner. Ifall Kepa skulle tänka mer på karriären än lönen hade han begärt transfer och garanterat fått det, alldeles bums. Men Chelsea hade aldrig fått mer än 80-100 miljoner för honom. 

31-årige Robin Olsen är oerhört bra, lojal, har ständigt bevisat sin höga klass i både VM- och EM-slutspel. En av världens 30-40 bästa målvakter, enligt mig. Han värderas till 30 miljoner kronor medan de för mig helt okända turkiska målvakterna Ugurcan Cakir och Altay Bayindiri Trabzonsspor respektive Fenerbache anses vara värda 175 och 150 miljoner kronor. Lite drygt sex gånger mer än Robin, tre gånger mer än Schmeichel. Man kan frestas tro att det är åldern som gör att målvakter över- och undervärderas. Fast varför? Är det något målvakter behöver så är det just erfarenhet och rutin. En målvakt har i genomsnitt två, tre säsonger mer på högstanivån jämfört med en utespelare. Deras genombrott kommer ofta lite senare men de tappar vanligtvis inte något i kvalité förrän de är 35-36 år. Hur många forwards behåller målrytmen och affärsvärdet efter 31-32 års ålder?  

En verkligt bra målvakt är Matthew Ryan. Under de säsonger han hade Graham Potters förtroende i Brighton var australiensaren en av seriens sju, åtta bästa målvakter. Så petades han, lånades ut och har i dagarna skrivit på för Real Sociedad, gratis. Värdet på 29-åringen enligt Transfermarkt: 10 miljoner (och 60 miljoner på en annan sida). 

Alexander Isaks klubb hade i flera säsonger Rulli som förstaval. Satsade sedan på 35-årige andremålvakten Moyá, närmast gav bort Rulli till Villareal bara för att inse att Moyá efter åttonde omgången hösten 2019 inte höll och istället kasta in reservmålvakten Alex Remiro. En 26-åring förvisad till ett liv som andre- och tredjemålvakt och vars främsta merit var 10 matcher på bänken, under sex säsonger för Athletic Club. 

”Kriskeepern” Remiro har överraskat, har definitivt gjort det bra. Han är nu uppe i 63 La Ligamatcher men har inga som helst internationella meriter. Låt oss säga att han är bland La Ligas 10-15 bästa målvakter, av 20. Fast han värderas till 200 miljoner. Varför är för mig fullständigt obegripligt. Han är inte ung, saknar meriter och ändå…   …endast utifrån hur marknaden varit sig kan man säga att värderingen är riktig och realistisk: speciellt baskiska målvakter värderas ungefär 5-10 gånger högre än de borde. 

Jag är nyfiken – lovar återkomma i ämnet. Under tiden kan vi med viss spänning följa utvecklingen på andra sidan den plan som Alexander Isak kommer springa omkring på – med början mot Barça 15 augusti. Remiro lär få förtroendet. Hur många omgångar kommer spelas innan klubben inser misstaget och låter Matthew Ryan stå?   

Man United inleder mot Leeds dagen före. Kommer De Gea stå eller satsar man som så många andra engelska klubbar på Brexit-spelare och låter Dean Henderson stå (på samma sätt som De Gea tappade landslagsplatsen till unge, ojämne baskiske Unai Simon i EM?). Henderson är en medioker målvakt som gjort det bra när han varit utlånad till mindre klubbar men misslyckats när han fått chansen att ersätta De Gea i obetydliga matcher – eller i den enda A-landskamp han fått förtroendet i. Henderson värderas till 220 miljoner men är både sex år yngre och betydligt mer engelsk än spanjoren. Kan verkligen Manchester United acceptera att spela med en mindre bra målvakt bar för att han är engelsman eller kommer de under den månad som är kvar innan transaktionsfönstret stänger köpa en riktig stormålvakt – för cirka 200-300 miljoner? 

Augusti blir en spännande målvaktsmånad!