Man börjar nästan gråta… (om medlemsklubbars problem – från Barça till Malmö)

Jag börjar nästan gråta när man läser om FC Barcelonas affärer. För varje spelare som lämnar påminns jag om hur stora förluster klubben gör, och gjort. Minus 13 miljarder…

Ta Griezmann som köptes för 1,3 miljarder och nu hyrs ut till Atletico för 100 miljoner under en säsong. Med en köpoption på 400 miljoner. Gör han en kanonsäsong och ser till att sno titeln från Barça så förlorar man bara en halv miljard. Coutinho som köptes för ungefär samma summa går inte ens att hyra ut för att han är så skadad, och liksom de flesta brassar över 28 år inte längre intresserad av fotbollskarriären. 

Emerson Royal är en ung brasse som inte fyller 28 förrän 2027. Barça köpte honom för 140 miljoner från Brasilien och sålde honom vidare nästa dag till Betis, för 70. Sedan köpte man tillbaka honom ett år senare för 170 och nu säljer man honom till Spurs för 270. Varav Betis ska han en del av pengarna. Så även med en ung talang vars värde stiger lyckas man ändå hitta en väg att förlora pengar på. 

Hur det här kunde ske finns det nog ingen som riktigt vet än – mer än att klubbens medlemmar valde en lite smått galen man till president och sedan inte kunde kontrollera, eller ville kontrollera hur affärerna sköttes. För det är rimligtvis just medlemmarna, och media, som måste kunna ha insyn och bevaka resultaten med både boll och kassaböcker. 

Kan det vara så att media tillfredsställde medlemmarna med positiva nyheter och medlemmarna inte ville veta av de eventuellt dåliga som läckte ut? Det är en fråga som också är i högsta grad aktuell i Sverige. Medlemägda klubbar blir allt mer restriktiva med vad som sker och insynen blir allt sämre. Det finns säkert en del plus för klubben men det innebär också att den ser till att ingen kan kritisera klubbens agerande och affärer – förutom på årsmötena. 

IFK Norrköping har just gått igenom en sådan kris och det sportsliga resultatet är verkligt dåligt. IFK Göteborg är också en medlemsklubb som verkar skötas riktigt, riktigt dåligt och vars bästa värvning just nu vore ”en god man” – den juridiske förmyndare som ser till att klienten inte skadar sig själv och agerar självdestruktivt, en ekonomisk och juridisk tvångströja.  

Är MFF, trots CL och alla miljonerna, på väg dit? Det finns drag, beslut och nya riktlinjer för arbetet som gör att klubben distanserar hanteringen och den vardagliga skötseln av klubben från medlemmarna och deras insyn. Till förmån för kortsiktiga sportsliga resultat. En prioritering som lokalmedia och medlemmarna verkar acceptera till hundra procent. Ja, närmast hylla. Klubben väljer att satsa på den oerhört ytliga och snart vardagliga kommunikation som medlemmarna älskar – och inte verkar kunna få nog av. Så länge klubben vinner. 

Jag tror inte MFF:s vägval är rätt. Ja det är så de stora klubbarna jobbar men det skapar problem när affärerna går sämre och framgångarna uteblir. Alla klubbar, företag och makthavare mår bra av insyn, kritik och diskussion. En liten sådan fråga är de problem som nu aktualiserats på grund av att man misslyckas med målvakter. Problem som egentligen ligger en eller två säsonger bak i tiden. Nu kan det innebära ett förlorat allsvenskt guld och ett tiotals miljoner mindre för förlorade CL-poäng. Det är inte hela världen och går att korrigera till nästa säsong men jag tycker medlemsklubbar ska vara försiktiga med att agera på samma sätt som företag. Jo många av konkurrenterna är det men det innebär inte att man måste ha samma policy, värdegrunder och maktstrukturer som de har. Att vara medlemklubb innebär att man ska verka som en medlemsklubb och följa dess ideal. Det är tack vare det man blivit stark, framgångsrik. Enbart så kan man förbli stark och framgångsrik.