En klassisk comeback-kväll

Fjärdeforwarden avgör! 

För 2 ½ månad sedan spelade Sverige EM. Bredvid Isak startade Berg, Eller Quison. Kulusevski hoppade in i matchen mot Polen och spelade fram till två mål. 

I de tidigare två VM-kvalmatcherna har han startat en och fått sju minuter i den andra. I förra höstens Nations League startade han de två allra sista, av sex matcher. Ännu för ett år sedan var Janne Anderssons intresse av den då 20-årige stortalangen uppmätt till några minuters inhopp i en match mot Färöarna. Det är nästan som om Janne hoppats att Dejan valt Nord Makedonien…

Det har tagit tid för Janne Andersson att begripa vilken guldklimp han har och hur sensationellt bra han och Isak fungerar. Det taktiska kopplet har varit extremt kort. Vi är tacksamma för Kulusevskis tålamod.  Kanske, kanske är det så att Janne Andersson inte ens saknar Markus Berg, Ola Toivonen, Sebastian Larsson med flera. Men 34-årige Gustav Svensson har en bergfast plats i truppen. Dessutom inledde Sverige som om det fortfarande var Berg och Toivonen på topp. Lågt. Ängsligt försvar. Det tog en halvtimma (med undantag för kvitteringen) innan man vågade upp och pressa och det gjorde man verkligen bra. 

Sverige hade lite tur vid några tillfällen. Robin Olsen räddade med tur och skicklighet. Kristoffer Olsson glömmer ofta bort att följa med sin man in i straffområdet och alltså kunde Spanien ganska enkelt och oantastat kombinera sig in i svenskt straffområde. Där var de dock fruktansvärt impotenta. Man saknar en riktig boxspelare och man saknar en bra målvakt. Mittbackarna är en säsong alltför unga.  

Framförallt var det här dock kvällen då två svenska 1900-tals institutioner gjorde comeback. Offensiv svensk landslagsfotboll och ABBA. Ingen av dem har varit synlig sedan 1970-talet, ja med undantag för VM-94. Det var en härlig, klassisk comeback-kväll! 


About this entry