Guardiolas teorem

Ser de båda huvudfavoriterna i den första av två generalrepetitioner inför CL-finalen. 

Framåt är PSG grymma, det är nästan som på 1900-talet med tre dedikerade forwards i Messi. Neymar och MBappé. Men det innebär också att de stackas mittfältare om löper i djupled och är med offensivt får en fruktansvärt lång väg tillbaka. 

För PSG backar hem. När första återpressen misslyckas löper de hem till eget straffområde och ställer upp sig, väl medvetna om att deras forwardsstjärnor inte anstränger sig  i onödan. I omställningar kom Manchester City ofta 6 mot 6 och även 8 mot 6. Men klarade inte att utnyttja övertaget. Det kommer de säkert göra annorlunda i returmötet i Manchester. Eller inte? 15 år av ”Barça-boll” förskräcker. 

Som CMore-studion visade i halvtid tog inte Messi många steg utan boll. Hans bidrag till pressspelet var på sin höjd promenader, inte ens ”power-walks”. Neymar alibilöpte lite när Citys mittbackar hade bollen (gam-instinken?) så MBappé tvingades ibland springa ner och försvara som wingback – ända nere vid egen kortlinje. Det såg väldigt märkligt och gammaldags ut. 

De första 25 minuterna i andra var identiska med alla dessa handbollslika Barça-match jag lidit mig igenom sedan 2007. Guardiolas teorem: ett lag står och småpassar bollen runt straffområdet. Det blir statiskt, stillastående och långsamt för att det A: inte är tillräckligt många löpningar i djup- och sidledled, in i boxen och B. inläggsspelet blir en minusvariant utan en stor nickspecialist.  Guardiolas teorem! 

EN stor skillnad var att Man City ofta befanns sig i numerärt överläge – under de där 25 minuterna i andra var ofta City nio mot åtta, även när de bara stod och rullade, försökte sig på en dribbling, spelade bak och vände på två eller tre spelare till andra kanten där samma sak upprepades. Du är relativt trygg med bollen inom  laget men det händer inte ett skit! 

Det var intressant att se att de i andra, efter tio minuter av handbollslik uppställning i ren frustration började försöka skjuta från 20-22 meter. City hade säkert fem, sex identiska avslut som Donnarumma inte hade några problem med – i fall de gick igenom blocken. 

Så gjorde Messi ett vackert mål, lurade Ederson som stod på fel fot, och blev utbytt. Vilket plötsligt innebar att PSG kunde försvara sig med en man mer och så försvann momentum och den riktiga intensiteten och kampen rann ut och försvann i gräset. 

Hur ska man lösa Guardiolas teorem?  Några gånger visade bildproducenten korta snuttar från Citys bänk. Där satt Pep och hans assistent Juanmo Lillo och diskuterade med stora gester och mycket, och frustrerande, mimik. Där var inga händer framför läpparna utan fullt öppet, och frustrerande gester. Redan nu ser jag fram mot returmötet i november. Kanske tar Neymar och Messi några extra löpningar och försvarar lite bara för att hålla värmen i Manchester en bister novemberkväll?

Ps Teorem är ett matematiskt eller logiskt påstående som ska bevisas. Vilket kan vara närmast omöjligt att låta sig göras. Världshistorien har haft många sådana, kända teorem sedan antiken. En av de mest kända är Gödels. Man kan gärna likna det vid en lek, eller fiktiv, närmast filosofisk fotbollstaktik.

Se även: https://en.wikipedia.org/wiki/Theorem