Efter Syndafallet

”Fotboll är känslor – resultat är endast för de svaga i anden”. 

0-4 mot Chelsea överlever man ju. Vi gick stärkta efter 0-8 för några år sedan (bara skämtar). Men det viktiga är trots allt inte hur bra man dansar utan att man är med på balen, i svängen, syns i rätt sällskap, bollminglar med miljardärer, njuter av att ha åstadkommit det inga andra svenska lag klarat av sedan… Ja när egentligen?  Jo HIF hösten 2000. Sedan dess har MFF gjort det tre gånger.  Alla andra svenska klubbar står kvar i kön, utanför, i regnet. De har stått där och surat i 20 säsonger nu!  

Det syndafall som drabbade Malmö morgonen efter kändes helt naturligt. Det pågick inte i 40 dagar och 40 nätter utan typ från 07:45 på torsdagen till en bit in på eftermiddagen. En jävlamassa millimeter! Flera vägkorsningar såg ut som på TV när cyklar och bilar långsamt forcerade de St Pauli-färgade vattenmassorna.

Så knappt tre förnedringar kvar innan kulorna ”är på det torra”? Vad ska MFF göra när vattenmassorna sjunkit undan? Vad kan förbättras, kort- och långsiktigt? 

Kortsiktigt:

1. Peña är en betydligt yngre, bättre kopia av AC. Låt AC spela ”10” och Peña ”8”. Slopa ytterbackar, spela tre fyra tre och utnyttja Anels snabbhet och långa glidtacklingben. I allsvenskan. 5-3-2 i CL. 
2. Signa Colak. 
3. Gör klart med Karl-Johan Johnsson på Parkens läktare i Köpenhamn. I vinterfönstret. Han har suttit där och frusit i fyra månader nu. Johan Dahlin är alltför skadad för att vara förstemålvakt när man inte har en backup av samma klass. Eller locka hem Robin.  

Långsiktigt: 

1. Genom att träna mer och bättre. Om målet är Europa, varför träna för allsvenskan? Spelarnas fysik, teknik och förmåga att röra sig utan boll var så oerhört stor i går. Varför måste den vara det? Det är spelare som nästan har samma förutsättningar – att träna. Fast de ena tjänar förstås betydligt färre miljoner än de andra. Om fotbollsspelares kvalité, och lagets förmåga, är beroende av hur mycket man tränar – varför tränar man då två timmar om dagen men har betalt för åtta. Eller 24? Jag är medveten om att man inte kan ha lagträning mer än två timmar om dagen men det finns så oerhört mycket annat att träna som man kan göra minst två timmar till per dag. Som varierad, individuellt anpassad fysträning. Som teknikträning – speciellt önskvärd på vissa fötter. Som mental träning – något fotbollsspelare i Sverige alltid ansett sig alltför bra för. 

• Om jag räknat rätt så är MFF den klubb i allsvenskan som har överläget flest långtidsskadade spelare. Varför? Tränar man fel? Tränar man inte tillräckligt skadeförebyggande? I fall man gör en konkret jämförelse med de bästa svenska spelarna (de i herrlandslaget) så är MFF:arna fem gånger så ofta skadade. Och då räknar vi ändå in 40-årige Zlatans  rehab-år. Varför? 

• Brorssons teknik och spelförståelse ska inte behöva blottas i CL. Bonkes ovilja att markera, följa med i löpningar, att inte täcka rätt ytor och totala brist på att värdera när man ska stämpla motståndare och inte – det är inte värdig MFF. Ytterligare en match där han hade blivit utvisad ifall inte matchen redan var avgjord. När inte en spelare under flera säsonger lyckas ta lärdom av sina misstag – varför satsar man på dessa?  

• Jag vet inte vem som är ansvarig men MFF hade en utmärkt egenproducerad bakup för Lewicki i Pavle Vagic. Han hade allt som Bonke saknar som attityd, förmåga att värdera och potential att bli bättre. Att MFF valde att satsa på Bonke istället för Vagic lär förfölja klubben länge. Det är ett kontroversiellt val som liksom förtroendet för Dahlins 35-åriga kropp visat sig vara fel.  

• Bättre taktisk coachning. Att spela med Bonke som ensam balansspelare på mitten gjorde ont att se. AC försvann helt, Peña blev ensam och isolerad. Den höga press JDT drömt att MFF skulle kunna genomföra såg faktiskt lite löjlig ut.