Haters ”i världsklass” i Himmelsblått

Ett besviket MFF gick bort för att tacka det stora, trogna bortaföljet. Efter två tappade poäng i guldstriden. Drygt 1000 personer med vilt bankande MFF-hjärtan. Då passade några överåriga, överpassionerade pojkar på att visa hat. De skrek okvädningsord och viftade med armarna. I första hand mot spelarna som gått bort för att tacka för stödet. Jag vet inte exakt vad de skrek men de var missnöjda och alla verkar respektera dem. Gör inte det. 

Respektera deras känslor och omedelbara besvikelse men ge dem ingen uppmärksamhet. De är ”haters” och tar chansen att få några sekunders uppmärksamhet och en MFF-spelares närhet.  I besvikelsens stund. Där stod de och skrek och vevade med armarna bland helt vanliga supporters, pensionärer och barnfamiljer.

Samma sak sker lite överallt när fotbollslag förlorat – speciellt på nätet men nu även på i TV. Visa inte dessa människor förståelse och omtanke. Att skrika och släppa ut grovt negativa, spontana känslor under matcherna är OK men det börjar och slutar med domaren signaler. Fatta skillnaden!  

Jag hade förstått deras ”vrede” ifall MFF riskerade åka ur allsvenskan, spelade uselt och var en vanskött förening. Att man som supporter tvingades leva med ångesten fram till nästa allsvenska match. MFF är favorit till guldet men gjorde återigen en mindre bra insats mot ett lag på nedre halvan av serien. 

Respektera alla känslor som kommer från läktaren, från planen och säkerligen fyller omklädningsrummet men låt de stanna där. Fotboll är känslor, under matchen. Efter matchen, mellan matcherna måste man kunde hantera hatet, och kärleken – annars funkar inte relationen. Kan man inte hantera sina känslor för MFF och respektera klubben har man inte på en MFF-läktare att göra.

De här överåriga, störda pojkarna i fullvuxna kroppar har ungefär samma missriktade hävdelsebehov som de som bränner bengaler.  De är inte en del av ”MFF-familjen”, de är vilsna själar i behov av uppmärksamhet och nu utnyttjar de MFF på samma sätt som många män, och även kvinnor, utnyttjar det andra könet, utnyttjar människor med annan hudfärg, religion eller fotbollsklubb för att få hata – hemma framför skärmen men nu alltmer även i offentligheten. 

Medan MFF är landets mest väldrivna och fungerande fotbollsklubb hoppas jag få slippa se så här pinsamma scener igen. Efter matchen. På samma sätt som spelarna inte överfaller domaren eller skadar motståndare bara för att de är tillfälligt frustrerade så måste supportrar lära sig skilja på vad som är fotbollsmatch och vad som är IRL. Jag väljer att se det som inträffade i Varberg som en olycka orsakad av att läktarna åter igen får fyllas och vardagshaters har gjort comeback. Förhoppningsvis vet MFF, och de tiotusentals andra MFF-supportrarna, hur de ska hantera haters i fortsättningen. Med tanke på tålamodet och eftergifterna som ”bengalbarnen i himmelsblått” åtnjuter är jag inte säker på det.  I Stockholmsklubbarna, men även i Blåvitt och HIF, har haters dikterat dagordningen. Låt det inte ske i MFF. Sitt inte stilla och acceptera, vänd inte bort huvudet.  Våga stå upp mot hatet!   

Ps Min gamle vän Aage var intervjuad i Sydsvenskan före matchen mot Chelsea. Då hyllade han MFF-supportrarna och beskrev dem som ”världsklass”. MFF-supportrarna är fantastiska men hur hög nivå de håller kan diskuteras. De som utmärkte sig i Varberg efter matchen, och hur MFF valde att hantera det, var inte i världsklass.