25 år, 140 matcher och överflödiga

Jag gillar Franz Brorsson. Bara inte som fotbollsspelare i MFF. Franz gör alltid sitt allra bästa – fast det räcker inte. Det är inte Franz fel att han tvingas spela match efter match. Det fanns också en tid då så många backar var skadade att hans medverkan var helt nödvändig. I går mot Varberg satt Lasse Nielsen på bänken, Noah Elie satt på bänken och Martin Olsson gjorde en av sina absolut sämsta seniormatcher som wingback till vänster. Tre alternativ som varit bättre än Franz. Dessutom hade MFF flera ytterbackar att tillgå ifall man ville spela med bara två mittbackar.  

Det kan verka förmätet att hävda att Malmö FF kan göra något fel. Vanligtvis är allt bra när de vinner och allt uselt när de förlorar. Sällan diskuteras enskilda spelares karriär och plats i laget. So om tränare och sportchef gör allting rätt, egentligen. Ändå tycker jag mig ana strukturella fel i föreningen. Till mitt försvar kan sägas att alla föreningar har strukturella fel – ibland uppenbara ibland är de snarare som en vit lögn eller offentlig hemlighet. Det finns något motsägelsefullt i alla organisationer. Malmö FF behåller i bland spelare för att de har en nära relation till klubben och staden. Trots att de sportsligt borde representera en annan klubb, typ ett allsvenskt Landskrona Bois eller Trelleborgs FF. För i tiden var det naturligt att 25-åriga spelare som inte tillförde tillräckligt representerade just de klubbarna. Nu känns det som om MFF känner ett fotbollssocialt ansvar. Plus att ingen klubb i Sverige kan matcha MFF lönenivå.

Mot Varberg, hade Jon Dahl Tomasson placerat Franz i mitten – mellan Anel och Moisander. Naturligtvis slutade det nästan med katastrof. Varberg skapade massor av chanser ur ingenting eftersom Franz låg fel, stötte fel, missade brytningar och markeringar och verkade allmänt desorienterad. 

Positionen i mitten av en trebackslinje innebär ofta att det är du som ska slå passningen upp till nästa led i laget. Speciellt som MFF har wingbacks som motståndarna markerar. I den mån de kunde skar motståndarna av den enkla passningsvägen och tvinga de Franz göra något annat. Som att rulla i sidled. Franz som vanligtvis bara tjongar i väg bollar skulle nu dra nytta av den passningsfot han inte besitter. Vid ett tillfälle hade han åtta, tio tillslag på bollen när han försökte slå den upp men inte lyckades hitta en väg. Så efter tio, femton sekunder slog han en femmeters bredsida till Anel vid sidan om. Och så klagar JDT på att tempot var alltför lågt…

När Franz tar sig upp i offensivt straffområde kan man i princip alltid räkna med en dålig nick eller avslut tillbaka ned mot hörnflaggorna. I går, under de allra sista sekunderna när MFF pressade Varberg nästan in i eget mål skulle Franz slå in bollen framför målet. Han var ensam vid kortlinjen, omarkerad, ohotad tillsammans med en lättstudsande boll. Istället för att slå den hårt väljer Franz att bredsida bollen – högt. Inte så effektivt men chansen att den hamnar framför mål borde vara stor. Tyvärr gick det inte den här gången. Franz bredsidade bollen högt och cirka fyra meter bakom målet. Det kan verka vara förmätet men jag tycker faktiskt att en spelare i MFF A-lag ska kunna bredsida den bollen så den stannar på plan. Och kan resultera i en teoretisk målchans och två extra poäng.  

Varför Franz Denniz Brorsson gjort närmare 140 matcher i MFF:s A-lag kan förefalla oförklarligt. Det är dock en av förklaringarna till att MFF inte vunnit allsvenskan fler gånger och nästan regelbundet misslyckats i alla cupturneringar. Det är inte Franz fel, han gör säkert alltid sitt bästa men det är inte bra nog och det är lite chockande att MFF ändå insisterar på att både behålla en underpresterande 25-åring OCH spela honom. Ansvaret ska läggas på tränare och sportchef. 

Ska vi när vi nu håller på ändå ta det där med Erdal Rakip och positionen som balansspelare, defensiv mittfältare. När deras store, långsamme mittfältare får bollen i djupled och Rakip ska få honom att inte ta ett avslut. Rakip startar sent, som om han inte i tid insett att det är hans uppgift att springa efter Varbergsspelare. Han hinner i kapp honom strax utanför straffområdet, tacklar lite håglöst och ger sedan upp och låter den svartgröne springa rakt in och avslut en mot en med Dahlin. Som räddar en höger utsida längs marken. Och sedan skriker ut sin frustration över hur fegt och falskt hans försvar uppträder. 

Det var bara en av många exempel. Från gårdagens match. Slutsatsen är den samma. Rakip har jättebra teknik men hans motvilja mot kroppsberöring gör honom till en usel balansspelare. MFF hade en ung lovande spelare på den positionen, som man sålde. En spelare med rejäl kropp, funktionell teknik och defensivt tänk som både kunnat ta den sittande mittfältsrollen eller en backplats. Kanske rent av en kommande stjärna som mittback bland tre?

Erdal Rakip är även han 25 år och har gjort närmare 140 matcher för MFF. Ska Rakip ska måste han ges en position högre upp på plan. Ska Franz spela måste det vara i en fyrbackslinje (minst) där han slipper ha bollen och kan styras av lagkamrater som är bättre på att läsa spelet.  

Jag tycker det är lite tragiskt när en klubb som borde vara så överlägsna i allsvenskan fumlar bort sina chanser på grund av egna uppenbara misstag, inom klubben. Kanske vinner MFF ändå men det är utan den överlägenhet som dess spelartrupp borde garantera.