Bästa argumenten för VAR

Tränare Tomasson tog lärdom av den pinsamma insatsen mot Varberg. Eller som Anel sa i halvtid – ”idag är det rätt attityd”. 

I första halvlek spelade MFF emellanåt en underbar, närmast överlägset lekfull, fotboll. Kunde gjort tre eller fyra mål men matchens enda mål var tursamt. AIK:s tränare tyckte hans eget lag dominerade…

Tänk om MFF kunde spela så här i varje match – åtminstone i perioder så man slapp pinsamma poängtapp mot lag som Mjällby, Varberg, Halmstad e t c.  Då hade guldet redan varit hemma och man kunde fokusera på Europa.  Jag uppfattar de onödiga poängförlusterna som brist på professionalism. Man vet man är bäst och då kommer den hybris som borde gett Varberg tre poäng. Både hos tränaren, ledningen och spelarna. MFF hade mått bra av fler reality checks, liksom den mot Chelsea.

AC fick gå ut, MFF blev försiktigare och backade hem i andra. AIK vågade sig upp ur skyttegravarna men skapade inga hundraprocentiga målchanser. Däremot ett tiotal onödiga offside. Att den så hyllade Bahoui lyckades stå offside varje gång AIK försökte forcera i slutet är imponerande. Lika ”imponerande” att han får sätta två armbågar i ansiktet på Larsson och Anel utan att domarna upptäcker det. Han hade dessutom en ful stämpling i första på mittplan som en välplacerad domare ignorerade. Överhuvudtaget tycker jag att domsluten sista tio alla gick i AIK:s favör.  MFF skulle dessutom haft straff men assisterande domare valde att blunda när tröjan stod som ett segel och att fasthållningen var det enda som skiljde Colak från att slå in bollen i tomt mål. Tycker gårdagens domartrio är säsongens bästa argument för VAR.

Sergio Peña var än en gång bäste MFF-are.  Jag vill påstå att MFF har guldet i sina händer. Hur de väljer att förvalta den gåvan, och hur JDT formulerar laget, återstår att se.