Simon Strand och bladguldet

Inför matchen prisade de tre unga kvinnorna på Discoverys expertbalkong tränare Jimmy Thelin och hans pedagogiska gåvor. Hur han, med sig själv som förebild, lärt spelarna att vara dedikerade men ödmjuka: ”allsvenskans absolut mest ödmjuke tränare”, myste Emelie Ölander beundrande. 

Två absurt onödiga utvisningar, tre kommande avstängningar inför Ullaredsderbyt mot Varberg och sex gula kort senare kan man konstatera att enbart Thelin behöll lugnet under matchen i Parken.

Norrköping var riktigt dåliga men Elfsborg, och särskilt Simon Strand lyckades ge bort både tre poäng och en allsvensk medalj i Parken i går. Jimmy hade satt ramarna, hade lagt på ett tunt lager av bladguld så chansen fanns till något riktigt stort på den uppspända duken. Emelie har rätt. Jag som ofta dissat Jimmy Thelin har haft ganska fel.

Jag gillar Jimmy – att han vägrar kommentera domarnas insats efter matchen är utmärkt. Discoverys försök att skapa motsättningar genom att ställa ledande frågor till Johan L och Jimmy var pinsamma. Tror de verkligen att ledare och lagkamrater ska stå och dissa Simon Strand? De tre tjejerna är verkligen bra och kunniga (på allt utom målvakter) men hur naivt korkat är det inte att försöka skapa splittring eller domarkritik? De försöken visar på noll komma noll förståelse för hur elitfotboll och lagidrott fungerar eller så var producenten besatt av att skapa konflikter och tvingade tjejerna att framstå som just naiva och korkade ”konfliktsuckers”. Pinsam journalistik var det under alla omständigheter. Eller begär jag alltför mycket av människor som arbetat med det här i bra ett par säsonger?

Så har vi då Simon Strand, guldgossen. Han får en onödig varning för ett knä i låret när spelet var avblåst. Han får inte en varning och straff emot sig när han drar Levi i armen (Dubbel-Anders förstod aldrig riktigt den händelsen men borde ha läst av Levis balansbrist och sträckta arm). Efter en halvtimme och med ett gult så springer Simon och drar i Ishaqs axlel och arm lyckas till slut få omkull honom, med boll fem meter därifrån och den assisterande på första parkett. Den inte speciellt övertygande, rent av fege, konflikträdde domaren Kasper Sjöberg tänkte först låta Strand komma undan. Lyckligtvis reagerade assisterande och tvingade Kasper att ta fram kortet.  

Varefter Simon Strand efter tre korkade tilltag knuffar omkull en kamera och en kameraman på vägen ut (var det därför han aldrig fick spela för Lyngby, trots ett treårskontrakt?) . Simon Strand är ju en spelare som alltid borde vara varnad – där är något i hans huvud med den där aggressivitet som han inte alltid lyckas hantera – framförallt impulskontroll borde han träna med Thelin. Holst utvisning på mittplan var också fullkomligt onödig.  Ett borde ha varit fler än sex gula kort till de gula. Hur kan Per Frick gå ovarnad från en allsvensk match? Eller skrämdes han av lagkamraterna gula excesser? 

Därmed inte sagt att matchen var svartvit, eller blåvit. Elfsborg utnyttjade den hönsgård som Norrköpings försvar allt tydligare liknar. Båda målen var identiska – en av de två dysfunktionella defensiva  ytterområdena, inspel längs marken där sju norrköpingsförsvarare alla tittat boll och ingen markeradde. Vid tvåan var det tre spelare (Salihovic, Isahq och Wahlquist) som tillsammans hade en enda jävla gul spelare att markera men ingen av dem förstod att man ska göra så, i egen box – markera alltså. Markera, störa, se till att motståndaren inte får avsluta som han önskar. Matchens allra första farlighet var exakt likadan – långe, i teorin nickstarke, Calle Björk skulle markera på en hörna efter en minut och han bara står bredvid och tittar i princip på när Elfsborgsspelaren får stå vid straffpunkten och nicka ostört.  Det är lite skrämmande hur dålig man kan vara på enskilda detaljer och ändå få starta i allsvenskan. Borde han inte lärt sig något på de här 25-30 allsvenska matcherna eller begär jag alltför mycket av en kille som ägnat sig åt fotboll på heltid i flera säsonger?  

Troligtvis är det miljön som påverkat Björk för detta med bolltittande upprepades gång på gång. Elfsborg borde, enkelt, gjort tre, fyra mål till. Även i slutet, med nio mot elva skapade de flera chanser och skulle förstås kvitterat. Att en rutinerad försvarare som Marco Lund duckade på ett inlägg i 97:e minuten borde resultera i en utredning om eventuell riggad match – så allvarligt, och oförklarligt, var faktiskt hans beslut. Eller ställer jag alltför   höga krav på en kille som ägnat sig åt fotboll på heltid i riktigt många säsonger?

Samtidigt kan man säga att Norrköping i andra borde gjort tre, fyra mål till på sina 24 avslut. Den unge isländske målvakten var duktig men tvingades ändå inte till några fantomräddningar. Men jag gillar Elfsborgs målvaktspolicy. De gör det som till exempel Djurgården, Hammarby och MFF borde göra men inte vågar eller förstår.  

Nu ska Norrköping möta höstfantastiska Kalmar borta och sedan Djurgården hemma. Med tanke på hur det sett ut de senaste matcherna så är en poäng av sex riktigt bra utdelning. Totte Nyman ser tyvärr lite långsam och orörlig ut – annars hade han kanske kunnat ge Norrköping ytterligare poäng. Kanske blir det först mot Degerfors och Blåvitt som han kan sätta de tre, fyra mål som han ännu bär i sig. Jag har en känsla av att Adegbenros högst eventuella skytteligatitel inte är något som Gud assisterar med utan då gäller det för Totte Nyman eller Levi att passa upp. För att uttrycka det milt så verkar Samuel helt övergiven av sin Gud de här senaste typ tio matcherna. Han är osynlig, behöver en extra touch på bollen vid varje tillfälle och hamnar ofta fel. 

Men kan han, Totte och Levi spela ihop sig till nästa år, Norrköping köpa in ett passningsnav på mitten och en bra central försvarare så blir man att räkna med – långt bättre än årets kommande sjundeplats. 

Elfsborg blir femma, Simon Strand får inget guld i år heller.