Newcastle United, TV-kontrakt och Brexit

Alla älskar Brentford, åtminstone den här helgen. När nu klubbfotbollen äntligen återvänder kan vi vara säkra på en sak – miljontals fotbollsfans världen över kommer hålla på Newcastles motståndare.

I morgon lördag är det Pontus Jansson och hans bortastarka vänners uppgift: man har raden 2-2-1 och är då statistiskt ett av ligans allra bästa bortalag. Nästa helg håller alla på Arsenal och sedan följer Norwich, Burnley, Leicester, Liverpool, och Man City varefter jultomten kommer men troligtvis tar en stor omväg runt just St James’ Park.  Även om där hänger världen största, lyxigaste strumpor. 

Den saudiarabiska investeringsfonden (god för 5000 miljarder SEK) har efter 11 omgångar inte vunnit en enda match. Kommer Newcastle United, trots alla pengar, ha framgångar?

Ja, självklart. I fotboll kan man köpa allting för pengar. Det är snarare motsatsen som är omöjlig. Redan nu har Newcastle förstärk med några av ligans allra bästa, vid sidan om plan. I januarifönstret kommer man säkert investera massivt. Framförallt i engelska spelare för det är det som är poängen. Newcastles ägare, den vill framstå som så engelska som bara möjligt. De som spekulerade i en icke-engelsk manager efter Steve Bruce har inte fattat vad det här handlar om. De har uppenbarligen inte heller förstått varför en majoritet av ligan, i princip alla utom Man City vars ägare i Abu Dhabi alltid lägger ner sin röst när den här kontroversiella frågan kommer upp, är kritiska och kräver offer. 

För det är inte enbart Newcastle som vill framstå som så engelska som möjligt. Det gäller hela ELP efter Brexit. Så i veckan avgick ELP VD med omedelbar verkan. Samtidigt är EPL beroende av allt större ägare, allt mer pengar. I längden kan inte enbart tre, fyra klubbar dominera även om Man United insisterar på att förlänga sitt självskadebeteende bortom smärtgränsen.

Före Brexit hade förmodligen alla välkomnat en ny rik ägare så att alla världens stjärnor kan spela i en och samma liga. Men. En del av kritiken mot Newcastles nya ägare bottnar egentligen i att de inte är engelska. Man bara inte säger så men Newcastle ska ses i ljuset av vårens försök att skapa en europeisk Superliga. Man vet att supportrarna allra helst vill ha engelska spelare, engelsk manager och engelska ägare. Men att det sällan går. Därför investerade Man City en miljard i en bänkspelare som Garlish och gjorde pinsamma försök att köpa Harry Kane. Man behöver dem inte på plan, man behöver deras pass.  

Officiellt menar de 18 andra klubbarna att det blir snedvriden konkurrens. Egentligen handlar det om engelsk nationalism. Och stolthet. Och pengar. Speciellt i nuläget när La Liga verkligen blöder och Serie A inte håller högre kvalitet än den franska serien. EPL har en historisk chans att flytta fram sina positioner, helt dominera klubblagsfotbollen och de saudiska ägarna kommer bidra till det. 

I det sammanhanget är det dock otroligt att saudiska staten förbjöd de legitima rättighetsägarna och helt öppet satsade på fulstreaming av EPL. I flera år – samtidigt som de försökte köpa andra ligalag. Endast Newcastle var tillräckligt desperata. Den statliga fulstreamningen upphörde en vecka före köpet men hur f a n trodde de ansvariga att EPL skulle acceptera ägare som fulstreamade deras produkt och stora inkomstkälla?  

Förmodligen för att de dels ser ner på alla människor som inte tillhör det saudiska kungahuset, dels att de är vana att kunna göra vad fan de vill. Som att hängivet bedriva tortyr, hylla totalitarism, vidmakthålla stenålders kvinnoförtryck och mörda sina kritiker, som t ex Jamal Khashoggi som lockades in på ambassaden i Istanbul, torterades och bars ut styckad.  Det är i princip samma prins som organiserade det mordet som nu är ägare av Newcastle United. Grattis! 

Människorättsorganisationer protesterar högljutt och ges mycket uppmärksamhet. Som om Saudiarabiens verkliga ansikte precis visat sig. Egentligen skiter klubbarna i det här men det ser snyggt ut ifall man klär kritiken i humanistiska ideal. Newcastle är självklart en form av ”Sportwashig” där man tvättar blodiga pengar och får fotbollscred i utbyte. Men så är stora delar av EPL idag, speciellt i Brexitlandet.  EPL är Boris Johnsons mest framgångsrikaste utrikespolitiska insats. Nu ska de bara fixa det där med Kina också så kommer allt bli frid och fröjd. 

Själv kan jag inte låta bli att heja på Brentford, Norwich och naturligtvis Brighton. 

Ps Som ett brev på posten – i dag fredag förlängde amerikanska NBC sitt ex-åriga avtal med EPL för de nordamerikansk TV-rättigheterna. År 2016 betalde de cirka 10 miljarder kronor. Nu gick de för 20 miljarder…