Nietzsch och Preben Elkjear

”Alla ska dö, Nietzsche hade rätt, alla ska dö” – en osedvanlig supportersång men det finns en förklaring till varför ständiga underklubben Fremad Aarhus fans hyllar övermänniskoidealens filosof. Timmarna innan den evige andraklubben i Århus skulle debutera i Superligan 1997 tog sportchefen och ”almuligmanden” Jan Hammersholt livet av sig. I kriminalserien ”Mord i Helsingør” blir HFC:s sportchef ihjälhuggen med en spetsad hörnflagga i spelartunneln. Den klubb som fortfarande har flest danska mästerskap försvann för 30 år sedan men legendariska KB-hallen står kvar. Mitt i Byen. Alla ska dö men kyrkan är inte riven.

Morten Bruun missar inget sånt här i nya, underbara boken ”Kampdag” (Politikens forlag). Han är expertkommentator i TV, före detta landslagsspelare (EM-guld 1992) och har skapat en 488-sidig guide till 43 danska fotbollsklubbar. Från Danmarks självutnämnda St:Pauli på Jylland till Bornholm. Bruun sätter in klubbarna i ett kulturhistoriskt sammanhang. Visst nämner han en ikonisk match då och då men i första hand söker han klubbarnas själ och supportrarnas identitet. Han tar till stadion, ser en match, möter gamla motståndare, tar en bajer med eldsjälarna, gör rejäl och Bruunsk research, plus remoulade på hönsefrikadellerne i halvtid.

Där är många saker som skiljer dansk och svensk klubbfotboll. Inte enbart stadionmaten. En är sammanslagningarna – tänk om det AIK, Hammarby och Djurgården gått samman i början av 1990-talet då ingen av dem var bra? Och tänk om klubbarna i Göteborg reagerat mot IFK:s framgångar och gjort samma sak istället för att alla spela i Superettan och Division 1. VSK Aarhus miste sin kraft men några mil västerut, på de närmast öde jylländska hedarna bildade småklubbarna Ikast och Fremand Herning de köpenhamnska jättarnas anti-tes, FC Midtjylland. Vejle BK är alltid bara Vejle, en rik provinsby med spetsarkitektur, landets främsta arena men enligt tränaren Peter Sörensen även landets sämsta plan. Nu ligger de hopplöst sist i Superligan. Så var det också, nästan, 1990. Sista omgången, direkt avgörande match mot B1913. Den från Serie A nyligen återvände Preben Elkjær blir utvisad, som vanligt personligen förorättad och lämnar då och där inte enbart planen utan omedelbart även Vejle Stadion och hela fotbollskarriären. Utan att duscha. Utan att veta om VBK klarade sig kvar i högsta serien den här gången eller inte. Alla ska dö!

De danska klubbarna är även mer politiserade, och professionaliserade. Många av dem ägs av utländska investerare och Bruun vrider och vänder på problematiken. Han dissar ofta FCK men möter med motvillig beundran även entreprenören och klippkapitalisten Don Ø som börsnoterade klubben och fick nio månaders fängelse för insiderbrott. Bland det första FCK:s nye ordförande gjorde i slutet av 90-talet var att köpa den nybyggda Parken för blott 175 miljoner kronor och sedan ta hutlöst betalt när Brøndby tvingades hyra in sig där för att spela i Champions League. Så bygger man rivalitet utåt och förstärker samtidigt den egna, inte alltid så homogena klubbkänslan. Alla ska dö!

Genom sitt breda samhällsperspektiv, tack vare kärleken till lag, respekten för klubbhistoria plus den avgörande nyfikenheten på människor tar Morten Bruun plats vid sidan om Torbjörn Andersson som Norra Europas främste fotbollshistoriker. Det är fascinerande, spännande och underhållande. Och han skriver bra, med en liten syrlig, underfundig humor. Kampdag (matchdag) är inte enbart en lite humanistisk guide till dansk klubbfotboll av idag utan kan även läsas som en alternativ Danmarkhistoria där ständigt rullar vidare.