Xavis Barça börjar skina/4-6

4-6 står för spelsystemet, inte slutresultatet hemma mot Elche i går. Varför mediokra 3-2 likväl blir ett kapitel i FC Barcelonas historia är för att det var matchen då Xavis revolution för första gången repeterades offentligt. Debutanten från start, unge katalanen Jutlgá, gjorde mål efter 68 sekunder men dömdes bort för hårfin offside. Istället N I C K A D E han in ettan efter hörna en knapp kvart senare. När gjorde Barça senast ett nickmål efter hörna, som inte backar stod för?  

2-0 gjorde 17-årige Gavi som sprang sammanlagt nära 14 km, fälldes bryskt 10-12  gånger och redan ser ut som en kommande legend och världsstjärna. Gjorde en blixtsnabb helomvändning på mittplan med första tillslaget, Jutlgá drog med sig mittförsvaret i en sidolöpning och Gavi bara sprang och avslutade vid stolproten. Hans första A-lagsmål.

3-2 gjorde inhopparen, 18-årige Nico med ett skott i krysset.

Förutom alla unga spelare som får det offensiva förtroendet så skymtade nu Xavis defensiva idéer. Kort sagt kan det beskrivas som att man spelar 4-3-3 med boll och extrema yttrar längs linjerna och något som kan liknas vid 4-6 utan boll. Backlinjen, utan långsamme Pique, stod högt. Det blev sällan mer än 15-20 meter mellan de två lagdelarna. Alla övriga spelare pressade hårt och intensivt. Från första ögonblicket bollen gått förlorad. Det innebar att motståndaren med bollen ofta blev omringad och förlorade bollen, eller kastade sig och vann en frispark. Att de tre anfallarna pressade är något man inte sett ett FCB-lag göra sedan FM (Före Messi). Tack vare detta vann man också bollen av Elches defensiva, felvända mittfältare nära målet, faktiskt en sex, sju gånger i Elches straffområde. Detta hade inte varit möjligt med Messi. Det har redan börjat knorras om att han bara spankulerar omkring i PSG när motståndarna har bollen det vill säga att PSG spelar 10-11. På samma sätt spelade Barca ofta 9 eller 8 mot 11.

Nu är de så unga och oerfarna att många målchanser utmynnar i passningar eller mindre bra avslut men det förlåter man dem gärna. Det var en underbart underhållande match och fantastiskt att se hur hårt alla spelare jobbade. Till och med Dembelé tog rollen som wingback och jagade i fatt sin ytter ända ned till defensiv hörnflagga. Utan att knorra. Han hade dessutom några framspelningar som höll Messiklass – typ en skruvad boll med främre, inre delen av vänsterfoten som landade på Jutlgás högerfot, ren vid straffpunkten, men dessvärre också studsade vidare därifrån. Men den sparken är bland det absolut svåraste man kan försöka sig på. Det tyder på att fransmannen under Xavi äntligen har återfått självförtroendet och kan komma att infria drömmen om en ny världsspelare i Barça.

Det här projektet är precis fött, det tar ett år eller två innan de stora resultaten kommer – ifall supportrarna har tålamod och spelarna inte blir allvarligt skadade. Att Elche ganska grovt gång på gång sparkade ned Gavi utan att bli varnade gör mig orolig. Dembelé har varit borta ett år, liksom Ansu Fati. Det är fotbollens, och domarnas, uppgift att skydda de unga talangerna och förgylla sportens framtid, inte att premiera de kortsiktiga, destruktiva, bollmotståndarnas cynism och barbari. #sustainability