Dumdrygheten och Jon Dahl
Direkt efter SM-guldet började jag fundera på MFF:s nye tränare. Det var rätt uppenbart att Jon Dahl Tomasson ville vidare i karriären och att han inte skulle kunna nå högre med MFF än SM-guld och gruppspel i CL.
Det är inte lätt att vara tränare. Förre MFF-tränaren Roy Hodgson säger i dag att han aldrig avslöjade sitt stora intresse för opera och litteratur av rädsla för att fotbollssupportrarna skulle ogilla honom. Det låter helt sjukt. Ifall Henrik Rydström är JDT:s efterträdare, skulle denne då låta bli att läsa böcker eller inte medge att han gillar att läsa för att MFF-supportrarna tar illa upp?
Jo, det verkar som om de, i efterhand, är besvikna på dansken. Enligt Fredrik Lindstrand i Sydsvenskan, lokalmedias fotbollsoraklet efter Max Wiman, fanns ett liknande missnöje med JDT: ”Inte så att han inte trivts eller brunnit för uppdraget – tvärtom – men känslan är att dansken aldrig lagt någon större energi på att ta till sig staden eller bli en del av klubben som exempelvis Åge Hareide gjorde.
Tomassons familj flyttade aldrig med till Sverige och han brydde sig inte nämnvärt om att anpassa sin för alla supportrar inte helt lättbegripliga danska dialekt.”
Jag tycker det är pinsamt att inskränka journalister och språkkränkta supportrar tvingar en malmötränare att prata engelska. Borde det inte vara tvärtom – att man inser Malmö, och Greater Copenhagens, plats i världen? Att närhet och fotbollskultur är viktigare än fiktiva gränser och att distansera sig från det ytligt annorlunda? Känns nästan som en form av rasism.
JDT kallas nu arrogant på sportsidorna och allt det där man inte vågade skriva tidigare sipprar nu upp till ytan. Det är lite patetiskt.
Så kanske är Rydström inte aktuell för att han inte är som alla fans – älskar öl, har en flabb full av malmöitiska och bränner bengaler; för så är väl alla supportrar? Och i fall alla MFF-are inte är sådana – varför är det stereotyperna som skapar sportjournalisternas karakterisering? Är det malmöitiskt att se människor som har andra intressen vid sidan om fotbollen som sämre tränare? Det påminner i alla fall av Zlatans föraktfulla smeknamn på Pep Guardiola – ”filosofen”. I senaste boken skriver Zlatan att ifall hans söner inte går in på varje träningspass med fotbollslaget (Hammarby) kan de lika gärna läsa böcker: något pappan och författaren Zlatan i boken stolt påpekar att han aldrig själv gjort.
Media har rapporterat att en okänd portugis är klar. Det tror jag är en bluff – MFF har tidigare känt sig brända att okända tränare från iberiska halvön. Jag är inte heller säker på att en norrman lockar de helt stora namnen till Malmö men SDS verkar närmast säkra eftersom de inte för fram andra namn.
PS JDT kommer från Køge, tre mil söder Strøget. Han har bott utomlands i många år och talar en välartikulerad danska. Ungefär samma som Drottningen i går använde i sitt traditionella nyårstal. Det var 50:e talet och i rankingen av de nämner många experter det hon höll 1984 så hon sa att danskar borde sluta med sina ”dumsmarte bemærkningar” vad gäller de annorlunda och främmande och istället visa dessa medmänniskor respekt. Uppenbarligen är Drottningens ord fortfarande aktuella vad gäller malmöitiska fotbollssupportrar och analytiker.
Pss Borde inte Roy vara sugen på en comeback? Je han är inte så ung men han tränade i EPL för bara två år sedan och med en yngre, uppdaterad stab runt omkring skulle han säkert ge MFF den glans och europeiska respekt de nu letar after.
About this entry
You’re currently reading “Dumdrygheten och Jon Dahl,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- januari 1, 2022 / 09:50
- Kategori:
- Idrott och moral, infantilt, Läsning, Litteratur, Malmö, MFF, Supporters, Tränare/Managers/Coacher, Zlatan
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]