Hur hamnade han här? Del 2

Minuterna efter guldet överraskade Jon Dahl Tomasson många med att direkt i Discovery hävda att de borde ha säkrat guldet redan i september. Han var snarast arg och lättad än glad och lycklig.  

Varför sa han så, varför var han inte lite ödmjuk i segerns stund?

Jo, för att han visste att vinna ligan i sista omgången med ett lag som borde varit överlägset försämrade hans cv. Och i det här läget var en ny klubb allt han önskade. Att det sedan var sant, att MFF gjorde en alldeles förfärlig allsvensk guldsäsong på grund av alla skador och splittringen med Europaspel, är en annan sak. JDT guldbudskap var inte riktat till tittarna och supportrar, det var en vädjan till klubbledare runt om i Europa att ha förbarmande med honom.

Alla visste att Jon Dahl skulle dra så fort han fick ett bättre lag. Men det fick han inte och så det gick några veckor medan JDT ändå hoppades men Tomten kom aldrig till Rotterdam, eller Köge eller var de nu var. Efter julafton bestämde sig JDT för att dra. Antingen för att hans familj krävde det, eller för att han insåg att han inte kunde förbättra sitt marknadsvärde ytterligare i MFF eller för att han ”nästan var klar” för en ny klubb.

Kanske var JDT lika säker på att klubben som var intresserad skulle charmas av att han så gärna ville bli deras nye tränare att han bara sa upp sig. Har man en fantastisk spelarkarriär och massor av pengar kan man göra så.

Milos Milojevic är inte lika tät. Hans spelarkarriär kom aldrig längre än serbisk division 2 och småklubbar i Norge och på Island. Han var för en månad sedan så säker på att bli Rosenborgs näste tränare att han flög till Trondheim utan att ens berätta det för Hammarby. Rosenborg säger att Milos erfarenhet inte var tillräcklig och att hans fotbollsfilosofi inte övertygade dem. Hammarby säger att man inte kan ha en tränare som går bakom ryggen på en. MFF säger ” HONOM VILL VI HA!”

Milos hävdar fortfarande att Rosenborg ville ha honom och att han inte har gjort något fel. MFF säger att de accepterat Milos version men va fan ska de annars säga?  

Till skillnad ifrån Hammarby visste MFF att deras tränare var på väg bort. De borde alltså haft flera kandidater redo. I fall dessa under mellandagarna alla föll ifrån vet vi inte. Vi vet att MFF hade velat presentera en ny tränare i så god tid som möjligt. Vi vet att en tränare med begränsad erfarenhet, ett CV som inte imponerar och en alldeles färsk svekdebatt inte är vad Malmö FF önskade sig. Kan EP rotera i graven av frustration så gör han det idag. Så vad gör Milos idag, vad gör han här?

Förmodligen för att de namn – som varit aktuella i fall en f d tränare i MFF varit hetare på tränarmarknaden – alla tackade nej av olika orsaker. Först och främst för att de satt på kontrakt och inte ville svika klubben och spelarna som gett dem förtroende genom att bara lämna, oavsett den eventuella miljonersättningen för kontraktsbrott/ värvningen.  

För de flesta tränare är det en hederssak. Det handlar även om vilken uppfattning du vill ge framtida klubbar – ifall de satsar på dig, kan de då lita på dig eller kommer du att sticka så fort någon erbjuder mer, annat, bättre?

Ifall Milos var en tränare MFF verkligen ville ha, och inte tvingades ta, hade han varit i Malmö redan före nyår. Kanske bara timmar efter att JDT sagt ”hej, hej”.

MFF säger att de är ”bekväma” med valet. Det tror jag också, under omständigheterna. De kan liksom omöjligt säga något annat. Men det är inte det samma som att de är nöjda med att ha Milos Milojevic som huvudtränare säsongen 2021. Det är en S T O R chansning, kan bli bra, kan också gå åt helvete redan på försäsongen när många äldre spelare plötsligt ska anpassa sig till en ny oerfaren tränares makt och nyckfullhet. Som Stuart Baxer kudne sagt: ”det här är inte f-cking Mjällby”.

I det här perspektivet blir valet av andretränare väldigt avgörande. Jag är övertygad om att det inte blir hans kompis Nenad Djordjevic som var assisterande spelade tränare ett år i IFK Berga (var det nu ligger?) och sedan, enligt Transfermarkt, gått arbetslös i fem år innan Milos fixade guldjobb åt honom i Hammarby. För tillskillnad ifrån etablerade tränare har Milos inget gäng med sig in.  

Min teori är att MFF kommer välja en mycket rutinerad, äldre västerländsk tränare med erfarenhet av Europa och sedan en assass-tränare som talar malmöitiska och kan styra upp konflikter i omklädningsrummet.

Vill Behrang Safari eller Molins ha jobbet är det nog deras. Ifall inte Ola Toivonen platsar i startelvan på grund av ålder eller misslyckad rehab vore det en idealisk reträtt och början på ett nytt äventyr. Samtidigt är jag övertygad om att MFF ser Ola som en nyckelspelare även 2022, en backup både för Lewicki och för den tunga boxspelare på bänken som MFF helt saknat i år.     

PS Jag förmodar att kontraktet är på två år. Ifall det är ett plus ett är det alltför uppenbart att man inte vågar satsa på honom. Är det otroligt nog längre än två år har det verkligen varit panik och desperation i MFF fram tills trettondagen. Samtidigt, det känns inte direkt som Milos satt i en bra förhandlingsposition…