Andretränare – en välutbildad ja-sägare?

Vad ska en assisterande tränare egentligen göra? I min värld är det någon som har det huvudtränaren saknar. Det kan vara erfarenhet av europeiskt cupspel, rutin, ungdomlig fantasi, annan fotbollskulturell bakgrund, någon som är förankrad i klubbens kultur och kan ge den nye huvudtränaren de tips han behöver för att slippa frontalkrockar med trupp och tradition. Eller tvärtom, som när Rolle Nilsson fick en katalansk andretränare vilken fick MFF att spela offensivt och ta guld medan Rolle än idag, 11 år senare, är fast i samma rigida, defensiva 1990-talstaktik. Nu senaste i IFK Göteborg.

Har man en manager blir andretränaren ofta den som leder träningarna, efter huvudtränarens anvisningar. Medan han själv köper och säljer spelare, tar ut lag, funderar på taktik samma med analytikerna. MFF har redan en klubbdirektör och en sportchef för de arbetsuppgifterna så MFF-tränaren Milos är verkligen bara en tränare.

Som andretränare har Milos nu valt en identisk kopia av sig själv, dessutom gammal kompis: lika gammal, exakt samma bakgrund, ungefär samma erfarenheter och enligt ett citat i Sydsvenskan ser de ”fotboll på samma sätt”. Så bra då! Det blir serbisk fotbollskultur och som alla serber vet är den det den mest högtstående i världen, om det inte varit för otur och ogina grannar, speciellt kroatiska. Vi skåningar kan ju annars lätt tro att det finns andra intressanta fotbollskulturer och även goda taktiker och fotbollsfilosofer som kanske är sämre pedagoger och just därför vore en bra högra hand till en ung, oerfaren huvudtränare med bristande kunskap till klubb och tradition.

Serbisk fotboll har, till skillnad från de små, irriterande framgångsrika grannarna, gjort sig kända för att skapa stora egon och talanger men vara fullständigt hopplösa vad gäller lag och kollektiv. Att kvala in till VM var lika tursamt som oväntat och den första stora framgången på 2000-talet.

Så vad ska serbiske chefen med en identisk assisterande serbisk chef? Jo, i fall Milos 1 är bortrest så kan Milos 2 ta över utan att någon märker skillnad. Det är den enda anledningen till att välja en ass-kopia av sig själv och med tanke på Milos otraditionella resvanor är det hela rätt logiskt.

Jag tycker att valet av huvudtränare präglades av panik och desperation. Valet av andretränaren Nikola Trajkovic känns precis lika fel och oförklarligt. Upp till bevis!   


About this entry