Vad MFF behöver – Del 2: Mittback

Två högklassiga högerbackar, två högklassiga vänsterbackar plus en ny tränare som är allergisk mot ytterbackar. Och kräver trebackslinje.

MFF har hamnat i en tragikomisk situation.  Man har fyra spelare som inte längre har en position ens i truppen. Visst kan de i teorin ikläda sig rollen som falska wingbackar i allsvenskan men det ställer alltför stora krav på 1. Deras bristande snabbhet och 2. Deras bristande offensiv tänk. Utifrån ett MFF–perspektiv där man är överlägsna och pressar motståndarna. Då kan du inte ha två mittfältare som står och måttar inlägg men aldrig någonsin kan vara ett hot i boxen på ytor större än en handbollsplan.  

Sådana som Rieks, Berget, Birmancevic och kanske någon yngre kan spela wingbacks men ingen av de fyra ytterbackarna.

Samtidigt känns det som om Milos bestämt sig för tre mittbackar – trots att han inte har det. Eller så kanske Anel stannar och då är de ju faktiskt tre. Milos har antytt att Lewicki kan spela som en bland de tre och det håller jag fullständigt med om – har tjatat om det i flera säsonger. Fast i MFF 2022 blir det då ingen som tar balansrollen eftersom ingen av de andra innermittfältarna är tillräckligt bra defensivt. Årets mål är väl återigen Europa och då kan du inte spela in en alldeles ny mittback under två, tre transportmatcher i svenska cupen eller mot allsvenska lag som inte anfaller.

En lösning Milos i en intervju i SDS inte nämner är att Martin Olssson var en av allsvenskans bästa mittbackar i HIF den säsongen alla gick sönder. Men då är förutsättningen att Anel är kvar. Om vi förutsätter att MFF i drygt 20 matcher kommer ligga väldigt högt och pressa motståndarna kommer en trebackslinje stå mitt på motståndarnas planhalva. Det innebär cirka 60-70 meter tillbaka till eget mål. Vem vill då se Moisander, Nielsen eller Olsson i en löpduell med motståndarlagets forward och sputspets? Och på andra sidan, apropå explosivitet och snabbhet, väntar 35-årige, ganske sprinternegative Johan Dahlin.

Under nuvarande omständigheter är MFF helt beroende av Anel. Nej, jag räknar inte att någon totalt oerfaren 19-åring eller någon som varit reserv i Superettan plötsligt ska vara allsvensk toppspelare. 

Tre gamla, långsamma mittbackar fungerar i CL när motståndarna är ruggigt mycket bättre och MFF ska ligga lågt och satsa på omställningar. Under alla andra scenarier är den nuvarande situationen det här rena självmordet.

En högst temporär vårlösning skulle vara att även en av de lite mindre långsamma ytterbackarna kunde hoppa in och ta Anels plats då han är tillfälligt borta. Det blir inte Knudsen som är både långsam och närkampstraumatiserad. Larsson och Beijmo har attityd men Larsson vinner nästan aldrig en närkamp medan Beijmo – nja. Kanske kan det bli en nödlösning men det förutsätter naturligtvis att Anel stannar. Gör han inte det behöver MFF köpa en snabb, färdig mittback alternativt låta Lewicki spela där permanent och köpa en balansspelare av internationell klass framför backlinjen. Att sälja Pave Vagic känns allt fel för varje dag. Jg förmodar att han ville bort, att JDT föste iväg honom till fördel för Bonke med utgående kontrakt. Märkligt. Ja, rent besynnerligt. Blir en spännande vecka!