Comebackens guldsöndag/HIF/Sv. Hendbollsförbundet

Sverige inledde turneringen dåligt, höjde ribban en aning, såg ut att försvinna från turneringen redan mot Norge och sedan mot Frankrike men mirakel sista minuterna räddade Blågult. Allting upprepades för tredje gången i rad i går. Spanien åkte på utvisningar, motståndarna gjorde ändå enkla mål medan Sverige mest ägnade sig åt att kasta bort bollar, göra stegfel och övertramp och ta dåliga avslut.

Så börjar Palicka åter vara en vägg och plötsligt sitter bollarna och Sverige är såååå nära att stänga matchen med tre, fyra minuter kvar. Då blir alla rädda, ingen vågar spela aggressivt utan alla avvaktar, ingen vill ha bollen, till och med Gottfridsson tvekar – det var fan ta mig ett bonusmirakel att Sverige (läs Palicka) höll undan.  

Ungefär samma sak med sjättesidade spanjorens tennisguld i Australien.  Mirakelcomeback.

De som satte standard för vinterns mirakel var dock H-borg och kvalet mot H-stad. Igår startade matchsäsongen med mindre bragdbetonade 4-0 mot mitt gamla lag H, som i Hittarp. Fast jag spelade bara volleyboll med giganterna från den nordvästskånska guldkusten. Nu är de nykomlingar i tvåan och tränas av Erik Edman. Härligt om han kan ge upp sitt Day-time-job som Discoveryexpert och satsa på Hittarp helt och hållet.

HIF luftade 22 man på Laröds IP. Blir betydligt tuffare nästa helg mot FC Nordsjälland.

PS Såg hela handbollsmatchen – sov inte en sekund!

PSS är det ingen undersysselsatt genusvetare som har tid att ta sig an det maskulina språkförtrycket i handboll: visst borde det vara genusneutralt och heta Svenska Hendbollsförbundet.