Ett av Sveriges sämsta Vinter-OS
Högstämda nationalistiska sportjournalister jublar över OS i Kina. Stolt förkunnar de att detta kan bli Sveriges mest framgångsrika Vinter-OS någonsin. Någon drar säkert slutsatsen att vi speciellt ska tacka Tegnell och vår lika framgångsrika Covid-strategi. Själv gör jag ett överslag i huvudet och kommer fram till att årets svenska OS-insats snarare placerar sig runt 15-17:e ungefär, av 25.
Sämst, hur Johan Esk och de andra sportpatrioterna än lyckas räkna, är Nagano 1998 med 204 medaljer och enbart tre (3) svenska, inget guld. Det är ca 1,5 procents medaljskörd som kämpades ihop av 100 svenska wannabies till elitidrottare. Vart 33:e svensk kom hem med en medalj, statiskt sett.
Om man tycker att antalet tävlingar och kvalité är ointressant utan det enda som bör räknas är medaljer så kan Dagens Nyheter naturligtvis göra det. Eftersom antalet grenar ständigt ökar kan Sverige snart vara uppe i 20 medaljer – bara vi skickar tillräckligt många idrottare i tillräckligt konstiga grenar. I grenar nästan ingen tävlar i. Östtyskland satsade stenhårt på OS-turneringen i ishockey då det begav sig eftersom chansen till medalj var procenttuellt jättestor. Åren mellan spelen låg hockeyn i DDR på is – seriesystemet bestod av två Berlinklubbar.
I inte helt väsensskilda Kina har 116 svenskar erövrat cirka 14 medaljer ( kan bli två, tre till), det vill säga vart sjunde svensk tar medalj. 1948 tog vart fjärde medalj (43 deltagare). Har då konkurrensen blivit så mycket hårdare? Nej knappast. Visst var hela vintervärlden hämmad och rent konkret handikappad av världskrig för 74 år sedan, utom just Sverige och Schweiz, men de flesta av de grenarna och speciellt de som svenskar deltog i var väldigt populära sporter. Alla norrlänningar, norrmän och finnar åkte skidor och skridskor eftersom det fanns naturis och natursnö, i hela landet. Jag vet inte hur många länder som ställde upp i konståkningens lagtävling eller i mixeddubbel skridsko i år men troligen inte mer än 10.
Eller var medaljerna sämre förr? Sluta haussa det faktum att det gått inflation i medaljer och hedra istället de OS-svenskar som var verkligt framgångsrika.
Ps OK, det fanns även billiga guld förr i tiden. De svenska damerna i skidstafett fick ett ganska enkelt guld 1960 då finskan och ryskan kolliderade i starten, förstörde skidorna och Sverige höll undan och tog ett heroiskt guld på dåvarande ultradistansen för damer: 3 x 5 km. Norge, typ, var det enda landet i världen som inte tog medalj i den OS-tävlingen.
About this entry
You’re currently reading “Ett av Sveriges sämsta Vinter-OS,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- februari 16, 2022 / 20:23
- Kategori:
- Idrott och moral, Idrottshistoria, Löjesjournalistiken, Meningslöst, Missbruk, OS, Politik, Priser och utmärkelser, Puro teatro, Statistik, Sv. Överdriftspriset, Sverige
- Etiketter:
- Johan Esk, Kina 2022, medaljer, OS-historia, St Mortiz 1948, SVerige
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]