Ett perfekt krig, för allsvenskan…

Allsvenskan i ett europeiskt perspektiv är som den svenska alliansfriheten och Nato. Vi är med men inte riktigt ändå. Vi har olika transferfönster och den svenska är mest en glugg. Fast den gluggen står vidöppen och vibrerar otåligt av spänning och väntan just nu (eller försöker den bara hålla värmen?).

I mars letar som vanligt flera allsvenska lag allt mer desperat efter boxspelare. Samtidigt som tio, tolv svenskar som spelat i ryska ligan letar nya arbetsgivare. Plus Guidetti, Alavés dyraste nyförvärv någonsin, Janne Anderssons kramis. Han har haft sitt eget inre krig i fyra säsonger, enligt spansk press.

Pontus Almqvist verkar inte vara en av dem som lämnar Putin i sticket – han spelade 71 minuter i ryska ligan i måndagskväll. Så han väljer kanske att stanna och gilla läget – det är ju lättare att få speltid nu!

Ifall Pontus Almqvist ångrar sig och lämnar Ryssland – kan han hamna nån annanstans än i Norrköping?

Jag håller det inte för uteslutet att Guidetti kan göra succé i AIK. En bra säsong där och Janne har alltid plats för honom – ifall Sverige går till VM.  Jag kan tänka mig att flera kontraktslösa spelare tänker att en kanonsäsong i allsvenskan kan stärka deras värde både när de åter vill ut och när Janne eventuell åker till Dubai.

Så kanske får vi se en rad allsvenska transfer de sista dagarna i mars, i fall Sverige går vidare. Utan VM-chans är det troligt att svenskarna väljer högre lön men osäkra villkor och ogaranterad speltid nån annanstans.

Sedan har vi de som absolut inte vill hem utan vidare i karriären – som Gigovic. Vad skulle han få i HIF som inte erbjuds någon annan stans?

Samtidigt är nu plötsligt konkurrensen tuffare eftersom drygt 250 bra spelare plötsligt är på marknaden utan kontrakt. Det innebär lägre löner och sämre villkor. Inte så dåliga att allsvenskan kan konkurrera men ifall ambitionen är att återstarta karriären och ta en VM-biljett så är väl ett par sugna på allsvenskan.

Jordan Larsson hade varit perfekt i MFF men det händer knappast medan HIF har de supporters de har, och kramar dem så innerligt. Viktor Claesson är nog alltför bra för att flytta hem. Han har dessutom allra högst två bra kontrakt kvar i kroppen. Spelar han i allsvenskan är risken stor han tvingas bli kvar – eller spela i Arabvärlden.  

MFF har också stort behov av en snabb mittback och sådana finns bland de forna ryssarna men det gör värvningen av tjecken än mer oförklarlig. Vågar MFF erkänna sitt misstag och värva en till eller sväljer man förtreten och hoppas på att Anel är iskall efter Bordeaux och gärna tar en säsong till för att återuppbygga värdet?

Det positiva med Jordan i MFF är att han inte behöver inskolning så som i princip varje utländsk boxspelare skulle kräva. Och att han vill vidare. Det pratas om IKT men jag tror inte på allvar att MFF gör ännu ett stort misstag i det här transferfönstret.

Mars är krigets Gud i romersk mytologi. Det blir en osedvanligt spännande sista vintermånad för svensk fotboll. Eller gör kriget att Mars liksom får sin förlamande elitfotbollsförlängning i april?  Kanske sträcker det sig hela år 2022?