Standar, klubbvimplar och kungliga ordnar

Det finns flera likheter mellan fotbollslandskamper och kungliga statsbesök. Såväl lagkapten som majestät ska vara nationens främsta företrädare – antingen för att de fötts till det eller bara råkar vara extra bra på sport. 

Vid internationella fotbollsmatcher, speciellt i samband landskamper, utväxlas officiella vimplar eller standar. Samma sak då det gäller statsbesök, fast inkluderar inte de som är politisk valda. Proceduren avhandlas alldeles före avspark, typ, även om målen är olika. Kungahusen byter tunga ordnar med varandra innan de tvingas förtära minimum femrätters gourmet-middagar. Lagkaptenen får en läsk och kanske lite energidryck före duschen och den mixade zonen.

De blåblodiga skakar visserligen inte hand eller är uppklädda i nationens färger men både lagkaptener och landets rojalistiska elit samlar på det som de byter till sig. 

En del av detta går nu att beundra på på Amalienborgs museum och utställningen om Drottningens juvelsmycken: ”En dronnings smykkeskrin”. Margrethe II är efter 50 år på tronen en av världens mest dekorerade Homo Sapiens. Den första hon fick om halsen var ett par kilo svensk Serafimerorden. Jag tror min far också hade ett jättelitet sådant kors som han fick för att han var riksdagsman i många men som vi tvingades lämna tillbaka efter hans död. Hovstaten tar och hovstaten ger. Nu hänger här på utställningen ordnar från minst ett trettiotal av Margrethes ”landskamper”.  

Huruvida hon lämnar tillbaka grejorna när hon dör vet jag inte. Hon verkar inte heller så fascinerad i fotboll som kronprins Frederik. Han är en riktig rooligan, fast utan klappehat, som såg alla Danmarks EM-matcher på plats. Visserligen på en alldeles egen läktare men säkert med massor av informell handskakning inkluderad. I fall han har ordnar – ja, ligger väl ett par i nån byrå i väntan på en kommande utställning. 

Ps Margrethe gillar också enklare bijouterier. Med på utställningen är ett par blå öronklipps i plast från Matas i Gråsten. Hon älskar dem och smög själv in i affären och köpte dem inkognito. Utställningen hänger fram till 23 oktober och rekommenderas varmt. Recension kommer på Maxtiofingrar. 

PS Som lagkapten för Författarlandslaget gav jag alltid bort pappersböcker. Det hände faktiskt att jag och min lagkaptenskollega bytte böcker med varandra före avspark. Domarteamet fick sina efter matchen…