Vart tog Jannes fingertoppskänsla vägen?

Sverige borde vunnit: borde gjort mål i första. Forsberg hade friläge men sköt rakt på keepern, Quisons dåliga mottag och ett patetiskt bakåtpassliknande avslut från 25 meter var inte enbart tragisk frilägesförvaltning: det indikerar hur dåligt självförtroende killen hade. Plus en nickskarv mot hörnflaggan och flera korta touch och bolltapp som helt enkelt inte var landslagsmässiga.

Modet och fingertoppskänslan i laguttagningen som starkt präglade Janne Anderssons första år har varit helt försvunnen de senaste två säsongerna. Under VM-kvalet har de där fingertopparna dolts inte av tumvantar utan av tjocka grytlappar. Att starta med Quison var ett av Jannes många misslyckade laguttagningar det här kvalet. Exakt samma sak med Claeson mot Tjeckien.

Pontus Jansson hade kunnat ta Sverige till VM men han tackade nej efter att tvingas nöta bänk när Janne föredragit en äldre spelare i Kina som inte spelar så mycket. Misstaget i EM mot Ukraina och det i går som ledde till 2-0 var typiskt för en matchotränad spelare som inte koordinerar perfekt.  

Vill varken lasta Danielson eller Janne men ändå konstatera att i fall Janne från början föredragit Jansson före Danielson hade Sverige troligtvis varit både i VM och avancerat i EM.  

Generellt kan man säga att de många spelare som aldrig eller sällan spelar i klubblagen gör ett val. Ett val som inte får några konsekvenser för Janne Andersson. De vet att de ändå kommer bli uttagna och få spela i landslaget och det tycker jag är fel. En matchotränad spelare skulle aldrig få starta i Danmark. Vilket även leder till att det är en faktor när de väljer klubb. Sånt behöver inte svenska spelare och deras agenter bry sig om och därför missade vi VM.

Detta tänk, övertron på traditionen och kontinuitet (speciellt vad gäller spelare med förflutet i huvudstaden) kan även symboliseras av John Guidetti – arketypen för en spelare som alltid blev uttagen. Oavsett speltid, form, kvalité med mera. Att minimera risktagande, på pappret, i laguttagning och i truppen, framstår allt tydligare som Jannes egentliga fotbollsfilosofi. Janne tog ju till och med ut före detta spelare som den avverkade ”Granen” bara för att han trodde det var viktigare med en handikappad ex-kapten än att pusha en ung lovande talang.

Just nu verkar Janne Anderson konka runt med sådana där gigantiska skyddshandskar från gjutstationen på ett nerlagt norrländskt stålverk. Kanske dags att låta någon annans fingertoppar förvalta svensk herrfotbolls potentiella guldålder med Isak, Elanga, Jordan och Kulajevski?