Ola och den avslöjande studsen

Är man svältfödd på fotboll står man på mittplan och viftar med båda händerna för man vill ha bollen. Man vill så himla gärna känna på kulan efter att korsbandsskadan tagit tio månader av ens fotbollsliv.

Ola Toivonen har en stor kropp men en bra knopp. Han verkar rehabbat alldeles förträffligt, inte tappat något i löpförmåga och koordination – tvärtom. I går mot AIK såg han minst lika rörlig och mobil ut som för ett år sedan.

Han stod länge och hojtade på mittplan innan Martin Olsson kunde hitta honom med en 20 meterspassning djupt in på tilläggstid. Det såg lite löjligt ut, hans stora längtan blev så uppenbar, överexponerades där i mittcirkeln.

Passningen, som egentligen är ett superlångt väggpass, får AIK:s okoordinerade mittfält och backlinje att spricka och tappa struktur. Nye Ceesey som har Ola nära sig på mittplan orkar inte mentalt ta jobbet hem från början och så när den ivrige värmlänningen börjar kuta framåt i hög fart är 08-debutanten ett par meter bakom. Ola kommer rättvänd, möter på halvvolley med ett avslut som hållet hög internationell klass. Sånt en gammal skyttekung kan göra. Men det kräver teknik, självförtroende och vetskapen om att det inte finns tid att ta ned och lägga till rätta bollen – inte ens mot ett dysfunktionellt mittförsvar som det AIK har i april 2022.  Typ det jag skrev efter förra matchen då alla MFF-are först skulle ta två, tre touch innan de försökte avsluta. I ett block.

Ola Toivonen har alltid gjort många mål men i princip aldrig varit skyttekung. Likt Marcus Berg är han en klok, hårt defensivt arbetande central forward.  Nu kommer han inte få så mycket speltid att han blir skyttekung i MFF men hans attityd, storlek och bollsinne gör att han säkert kommer göra 12-15 mål om Malmö FF vågar spela längs marken.

När AC lyfter fram bollen till Isak Kiese Thelin så provar inte denne på volley sju meter från mållinjen utan låter bollen studsa, tar ned den och avslutar med ett block, ett motlägg med mittbacken ur halvdålig vinkel. Varför IKR inte drar till på volley är för att han inte litar på sin teknik och därför inte har en boxspelares mentalitet eller smidighet. En skyttekung drar alltid till direkt. Oavsett teknik, tar chansen oavsett förutsättningarna. IKT värderar chansen, tänker att han bättre behärskar bollen efter studsen och så är chansen borta. Till och med i allsvenskan. Andra gången blir det bättre – mer självförtroende, avslut på första tillslaget

Men. Det är exakt därför jag inte tror att IKT är den boxspelare MFF behöver. Oavsett hur mycket kvalité Ola Toivonen bidrar med. Och alla som kallade Birmancevic skyttekung efter två mål och nu kallar IKT skyttekung efter tre – ni har tyvärr fel även om de gör flesta mål i allsvenskan! Mål i allsvenskan kommer MFF göra många av – oavsett vad, det är i Europa det krävs kvalité och cynism i boxen utan en enda jävla studs. Men en sådan här dag – då Lewicki och Toivonen gör en lycklig, Hugo Larsson ser ut som en blivande gigant och Felix Beijmo faktiskt är riktigt bra ibland så kan man inte vara kritisk. Det var en viktig och vacker allsvensk seger mot ett AIK vars huvudsakliga problem står framför bänken med armarna i kors.