Kim, Discovery och domarkritiken

Hur kan man som ansvarsfull fotbollstränare före matchen uppmuntra sina spelare att försöka lura domaren och efter matchen högljutt dissa domaren offentligt för att han lät sig luras av motståndarna? Eller för att han inte lät sig luras av fotbollstränarens egna, filmande stjärnor. Eller för att motståndarna i några ögonblick var bättre på att lura domaren än hans egna spelare. Hur kan du Kim Bergstrand?

Djurgårdaren, frustrerad och lätt uppgiven efter den tursamma segern mot IFK Norrköping, gav svenska elittränare ett falskt och faktiskt ganska korkat ansikte i påskhelgen.  

Högtiden handlar ju om död, moral och återuppståndelse. Domare Kaspar Sjöberg ska efter avrättningen i Discovery återuppstå senare i veckan. Bland annat för att skapa drägliga juridiska och moraliska arbetsvillkor för Kim Bergstrands spelare även i nästa match. Men också för alla oss andra som vill ha rättvis fotboll. Kaspar gjorde ingen bra match men det har faktiskt inte med saken att göra. Om Kaspar och hans kollegor tycker att förnedringen har gränser och lägger pipan på hyllan i morgon – hur ska då Kim och hans killar kunna spela? Blir Kim lyckligare med domare från Superettan, eller Korpen eller vill Kim själv döma? 

Låt mig bara ta tre exempel. Magnus Eriksson får flest frisparkar i allsvenskan. Jag misstänker att lagkamraten Haris Radetinac och Kalmars Romario inte ligger långt efter. Erikssons frisparkar är ett synnerligen farligt vapen. Alltså ser Eriksson och de andra till att de får så många som möjligt – vilket innebär att de lurar till sig frisparkar genom att söka, förstärka och filma. Som följd av detta är Djurgården vid sidan av AIK bäst i allsvenskan på fasta situationer genom att man tränar på att hålla, knuffa och /eller screena sig loss från markering. Kim har tränat sina killar i att knuffa motståndare antingen i det ögonblick de ska skjuta från och hoppa och nicka eller knuffa dem mot egen målvakt – med stor skaderisk som följd. Både John Dahlin och Oscar Jansson angreps i påskhelgen av motståndare vid fasta situationer nära målet med konsekvens att både målvakterna och deras bästa huvudspelare skadades. Inte allvarligt, inte denna gången men att så utstuderat försöka lura domaren och sedan ta heder och ära av samme domare för att han inte upptäckte allt tycker jag är cyniskt och ja, omoraliskt. Även för en Djurgårdare…

Lägg där till att Djurgården under flera säsonger haft små, snabba forwards som systematiskt försöker filma sig till straffsparkar, få motståndarna ur balans, utvisade mer mera. Kim Bergstrands enda stora merit som tränare kom efter att flera domare begått ofattbara misstag  –  alla till Djurgårdens förmån. Om Kim Bergstrand hade haft någon slags heder borde han naturligtvis gå ut och offentligt kritisera de av hans spelare som försöker fuska och lura domaren. Eller hålla käften.  

Discovery + gjorde som vanligt ett stort nummer av domarnas eventuella misstag. Denna gång understödda av såväl okunniga experter som kommentatorer och programledare vars huvudsakliga uppgift/ vinkling verkar vara att skapa konflikter (som alltid leder till hat och förakt) om något som redan skett och inte kan förändras. 

Discovery har massor av repriser från alla möjliga vinklingar, domarna har inte ens VAR. 

Experten Emelie Zaar Öhlander tyckte ursprungligen att straffen som IFK Norrköping fick var hård men rättvis. Hon hänvisade till att Totte Nyman efter att Hjalmar Ekdal petat undan bollen oundvikligen fälls – i straffområdet.

Ekdal var utan tvekan först på bollen och just det skedde utanför straffområdet. Jag vet inte hur Kaspar Sjöberg resonerade men ifall han tänkte som Discoverys expert tänkte han fel. 

Piotr Johansson såg bollen ligga fri vid kortlinjen och beslöt sig för att försöka nå bollen genom att med båda sulorna vräka sig fram mot den. När Johansson nådde dit träffade han dock bara en motståndare i bröst och ansikte. I fall Johansson gjort exakt samma sak ute på planen mot en utespelares fotleder, underben, knän hade han fått rött direkt – utan som helst tvekan. Jag tror till och med Kim Bergstrand accepterat det. Nu skedde det istället mot målvakten och Kasper Sjöberg ger bara gult. En som var missnöjd med det beslutet var Emelie Zaar Öhlander. Utan att veta om målvakten är allvarligt skadad försöker hon bagatellisera och ironisera överfallet: ”det är ju en kontaktsport”. Att hon trots repriser inte kan identifiera förövaren ska inte läggas henne till last men att hon av oförstånd och okunskap lägger sig till med ett grottmänniskoperspektiv på fotboll och våld är pinsamt. Och tragiskt. Om inte annat för de fotbollsmålvakter som skadas och den naiva våldsförhärligande hon sprider. 

Låt oss avsluta med lite mer moral och gudomlig rättvisa. Det är ju den tiden på året. Den fällde Totte Nyman tog själv straffen. Mot honom den målvakt i allsvenskan som är mest smidig i förhållande till räckvidd. Men Jacob Widell Zetterström är också orutinerad. Han ställde sig lite närmare sitt högra hörn och kastade sig sedan till vänster (han gjorde det dessutom så att fötterna lämnade linjen och att straffen följaktligen borde gått om). Norrköpingsspelaren har så mycket respekt för målvakten och han slår så få straffar (det döms väldigt få straffar i allsvenskan) att han försöker sig på något som han inte riktigt behärskar: att slå bollen nära stolpen. Bollen hamnar inte nära stolpen, inte ens i målet utan rullas ganska långt utanför på grund av respekten, kanske rent ut av rädslan, för Widell Zetterström. Det var en slags gudomligt rättvisereplik på Tele 2 Arena denna Påskafton.